På bilden ser du Marcus Hubrecht som just gått i mål i Kalmar Ironman för en dryg vecka sedan. Glad och lycklig, som man ska vara efter att ha tränat länge för att klara ett svårt mål och sedan gjort det.

Chansen till framgång ökar om man satsar lite extra någon eller några veckor om året för att nå ett genombrott i någon gren. Eller få till ett genombrott i sin grundläggande styrka och rörlighet, som krävs för att kunna träna så mycket man vill utan att bli skadad. Kanske kan du få till detta i trevlig miljö i sällskap av både likasinnade och din coach?!

Därför får du som är coachingadept till Team Snabbare 1000 kr rabatt per träningsresa som du gör med oss, som ett led i att nå ditt mål. Minst 6 månaders coachingupplägg krävs och att resan infaller på vägen mot ditt mål.

Uppfyller du dessa krav så är det bara att höra av dig så får du rabatten. Gäller fr o m hösten 2018 och hela 2019.

Karin HammarlidLeg. fysioterapeut, kan hjälpa dig att bli en bättre löpare, simmare eller cyklist genom att tillsammans med dig hitta svagheter i muskulatur och rörelsemönster - och sedan skapa träningsprogram för specifik utveckling.

Karins individuellt anpassade träningsprogram och övningar kan även hjälpa dig som är på väg tillbaka efter en skada. Karin kan hjälpa dig att åter bli balanserat stark, på alla sätt, inklusive om du kämpar med stress eller bristande motivation. Hennes egen träning består av simning, löpning och olika former av styrketräning och gruppträning. Karin är en hängiven swimrunner.

Karin är erfaren, men ny här hos Team Snabbare. Hon sprider kunskap och smittar med sitt skratt. Hon har ett stort intresse för och erfarenhet av prehab/skadeförebyggande arbete, samt välbefinnande både fysiskt och mentalt. Karin gillar träning i allmänhet, som ett verktyg för att må så bra man kan, och trailrun och swimrun i synnerhet. Hon kommer även att vara med under årets Tri Mallorca, i alla fall en vecka (5-12/5).

Du kan från och med nu boka Karin (ni kommer därefter överens om tid och plats, någonstans i Södra Stockholm) för:

  • Förebyggande: Rörelseanalys med detaljerad skadeprevention för att kunna träna så mycket du vill, utan skada och med optimalt fungerande kropp. Analyserar dig i simning, löpning eller cykling och kommer med personligt anpassade rekommendationer efteråt.
    • Pris & tid: 1200 kr, 55 min
  • Ev. behandlingserie efter analys:
    • 600 kr per gång, 30 min 
  • Behandling efter träning: Muskelmobilisering samt -töjning & idrottsmassage.
    • 1000 kr, 55 min
    • 500 kr, 25 min

Nu behöver Marcus inte längre sitta ner på något ner för att få på sig skorna. Att känna sig stark och smidig i vardagen, att utstråla harmoni och balans istället för frustration och stress är den egentliga vinsten. Att orka springa, simma eller cykla längre och fortare är bara en bieffekt.

Marcus Hubrecht har haft problem med ryggen och benen de senaste fem åren, efter ett diskbråck. Han har tränat en hel del och kört triathlon på olika distanser, även långt, men hela tiden känt sig stel och obalanserad.

Efter att ha gått på en rundtrampsanalys hos Team Snabbares Pål Török, blev obalansen och problemen extra tydliga. Tillsammans satte de in en handlingsplan. Marcus anlitade Pål, som också är yogalärare, som Yoga-PT ett antal gånger, för att komma till rätta med svagheter, orörligheter och obalanser - allt för att kunna prestera bättre på cyklingen, men även i simning och löpning. En så här grundläggande förändring hoppades dock båda skulle leda till mer än bara snabbare tider och längre distanser.

- Jag har gått från ett läge där jag hade svårt att få på mig strumporna på morgonen, på grund av stelhet och orörlighet, till att känna mig stark och smidig, säger Marcus, och fortsätter:

- Jag gör de yogaövningar som Pål ordinerat varje morgon i cirka 20 minuter, direkt innan frukost. Allt har blivit så mycket bättre nu. Ett exempel: Igår sprang jag 25 km på asfalt och idag känner jag mig fräsch - helt otroligt!

När nu ryggproblemen är under kontroll har övningarna gått över till att ha fokus på bland annat att förlänga höftböjarmusklerna och musklerna på framsida lår ännu mer. Detta för att kunna förbättra löpsteget, som nu begränsas av just korta höftböjare. Som i sin tur begränsas av korta muskler på framsida lår.



Efter senaste mötets kontroll av tryckstyrka vid simning med rak arm och platt överkropp (11,9 kg, t v), respektive vid rotation och med lite böjd armbåge (18,5 kg, t h), kunde Marcus själv lätt konstatera att den framåtdrivande kraften i hans fall är drygt 50% större om han klarar att rotera kroppen som ett spett under simningen. Målet är att komma till det önskade drag-/tryckläget där han ligger roterad och kan använda lats och ryggmuskler mer för att få mer kraft i draget/trycket bakåt och därmed röra sig snabbare framåt i vattnet.

- Under simningen blir vinsten dubbel om du har kroppsmedvetenhet och bålstyrka nog att hålla kroppen i rätt position under draget, förklarar Pål Török.

- Inte nog med att man ökar den framåtdrivande kraften. Man minskar samtidigt den bromsande kraften, alltså vattenmotståndet. Det sker när man slutar kompensera bristande bålstyrka med att åla sig fram i vattnet och saxa med benen, och därmed bromsa farten.

- Jag gillar att jobba med tydliga pedagogiska verktyg, som till exempel vågen här, fortsätter Pål. När man så tydligt ser skillnaden är det lättare att förstå varför man bör göra olika övningar. Nu är Marcus motivation för att fortsätta olika bålstärkande övningar på topp. Mer gas och mindre broms helt enkelt - det låter väl som en vinnande kombination om man vill simma fortare, frågar Pål retoriskt.

Marcus avslutar:

- Som en bieffekt har jag dessutom blivit betydligt mer harmonisk av yogan. Och det är ju egentligen det viktigaste.

Enligt wikipedia är Yin och yang centrala begrepp inom kinesisk filosofi, begrepp som symboliserar kompletterande ytterligheter. Och som samtidigt är universums urkrafter.

  • Yin är det svarta, den kvinnliga och passiva urkraften. Den symboliserar jorden och månen, det mörka, det kalla och det fuktiga, men även bergen och skelettet. Tigern anses vara den varelse, som allra mest förkroppsligar "yin".
  • Yang är det vita, den manliga och aktiva urkraften. Den symboliserar himlen och solen, det ljusa, det varma och det torra, men även floderna och blodomloppet. Draken anses vara den varelse, som allra mest förkroppsligar "yang".

Vad har detta med min träning att göra undrar du? Jo, t ex kan ett perspektiv av kompletterande motkrafter vara nyttigt att att anlägga på sin egen träning. T ex blir du inte bättre av bara aktivitet/yang, utan du måste också ha vila/ying, för att kunna tillgodogöra dig den nedbrytande träningen. 

I nyårstider brukar många avge nyårslöften och kanske rent av sätta konkreta mål för det nya året. Men för att nå dessa mål, brukar det ofta behövas något som kompletterar det till synes givna. Något som inte är lika självklart. Något man ofta glömmer. Att bara springa fler pass snabbare kanske inte leder till att man når sitt mål om nytt pb på milen, utan istället på att man tappar träningsglädjen eller blir skadad. Eller både och.

För att kunna sätta dit pricken över i:et, i form av den där rekordtiden i din A-tävling, måste du ju först sätta dit själva i:et. T ex genom att bli så stark att du kan hålla den vägvinnande teknik som ger bra tider. Och t ex genom att bli så rörlig i höftböjaren att du får ut steget bakom dig på löpningen istället för att bli sittande, stel och långsam. Kanske behöver du bli mer kroppsmedveten och få mer kontroll över hur du rör dig generellt? Och förstå lite bättre vad du ska tänka på för att bli stark och hålla dig skadefri?

Sådana grundläggande kunskaper får man normalt inte av att sticka ut och springa ett pass till. Något annat måste till som komplement. Låt oss kalla det yin.

För oss som håller på med pannbensaktiviteter som uthållighetsidrott kan det t o m vara extra utmanande med mer yin. Och just därför kanske vi ger oss själva för lite av den varan, och hamnar i obalans, både fysiskt och mentalt. 

När Team Snabbares grundare och vd Pål Török nyligen ägnade sig åt tre veckors fördjupning på yogaretreat i Thailand, upplevde han de mjukaste och mest inkännande delarna av yogan som de mest utmanande och intressanta. 

-  Att känna att bindväven mjuknar och ger efter först efter flera minuters avslappning i en position var en aha-upplevelse. Det är nyttigt för en kille med tjockt pannben att inse att man inte kan nå en del saker förrän man slutar kämpa så hårt, säger Pål och fortsätter:

- Jag har haft mycket problem med min rygg, inte minst efter en rätt allvarlig cykelkrasch för drygt tre år sedan, och kan säga att jag inte varit så bra i ryggen på flera decennier som jag är nu. Jag känner att jag blivit stark och flexibel inifrån och ut, både fysiskt och mentalt. Och lugn och medveten på ett nytt sätt. Jag kommer fortsätta att yoga varje dag hela detta år, för att se vad det kan ge på lite sikt.

Ett sätt för dig som vill skapa mer balans i livet och kroppen, kan kanske lite grundläggande funktionell styrka och rörlighet, och rent av lite tid för ökad medvetenhet, vara ett bra komplement till konditionsträningen. Liksom tidigare år hålls Team Snabbares kurser Yoga för atleter och Funktionell träning Deluxe på Nordic Wellness Sjöstaden, i Stockholm.

Mer info om Yoga för atleter hittar du här. Den går söndagar kl 17.00-19.30, med start 18/1.

Mer info om Funktionell träning Deluxe hittar du här. Den går torsdagar kl 19.45-21.00, med start 22/1.

Båda klasserna är upplagda som en serie om åtta gånger, men där det även går att gå enstaka gånger om du inte kan alla åtta gångerna.

Så här års är det många (men kanske inte tillräckligt många) som jobbar på att bli starkare och rörligare. Så man håller sig skadefri, orkar hålla god teknik och bra fart när man sedan skruvar upp mängdträningen igen.

En del hittar till och med sätt att träna styrka och rörlighet så att det blir kul, t ex genom att hänga med på pass eller PT-timmar med Team Snabbares Marika Török. Här visar hon först en snabb och enkel uppvärmning på fem minuter, som aktiverar de muskler du antagligen ska använda efter uppvärmningen.

En övning som många fått som älsklingsövning under Marikas "Funktionell träning för atleter" (har gått under några olika liknande namn och kommer i vår igen), trots att den lätt bidrar till träningsvärk om man gör den rejält, är hennes Glidande utfall:

Glidande utfall är en kombinationsövning där du på kort tid stärker rumpan, sträcker ut höftböjaren, utmanar stabiliteten i bålen och dessutom ger dig själv lite styrke- och stabilitetsträning för axlar och skuldror. Gör den.

Utveckla din löpning genom att träna större volym och med högre intensitet utan slita så mycket på kroppen. Kom snabbare tillbaka efter skada. Allt du behöver är en maskin. Låter det som löften från TV-shop eller en ren utopi? Det är det inte. Och vi har testat.

Först de dåliga nyheterna: Maskinerna vi pratar om är väldigt få och knasigt dyra så det kanske inte är något du kan börja använda snart och mycket. 
Tillbaka till de goda nyheterna. Apparaten vi pratar om finns alltså i verkligheten och funkar rätt bra. Vi pratar om ett löpband där du kan välja hur stor del av din vikt du vill ta bort. Eller som den heter officiellt: Anti-Gravity Tredmill. 

Var finns den?
Exemplaret Team Snabbare har testat finns på Actic på Sydpoolen i Södertälje där Telge Rehab använder den i sin verksamhet.

Vem kan använda den?
Just nu är den endast till för Telge Rehabs kunder, men det finns planer på att låta andra använda den i framtiden.

Vad är det och hur funkar den?
Det är i princip ett vanligt löpband. Skillnaden är att du kan reglera hur mycket du väger, eller hur stark gravitationen är, beroende på hur man väljer att se det. Egentligen gör bandet dig så klart varken lättare eller minskar gravitationen, men effekten blir ungefär så. Löparen är upphängd i ett par byxor av neopren och står i ett ”tält” som räcker upp till midjan (se film längre ner). När löparen står på plats blåses tältet upp så att löparen lyfts en aning i byxorna vilket är löpbandets sätt att känna efter hur mycket löparen väger. Därefter är det bara att trycka på start, välj fart och hur många procent av din originalvikt du vill väga. Den är så finkänslig att det går att välja procent för procent. Ju mer du tar bort desto mer lyfts du i byxorna vilket ger en känsla av att du blir lättare. 
(artikeln fortsätter nedanför filmen)

På vilka sätt den kan hjälpa till med både rehabilitering och prestationsförbättring?
Främst är Anti-Gravity Teadmill tänkt som ett verktyg för rehab. Är man skadad kan det vara svårt att röra på sig speciellt mycket, än mindre motionera. Men stillasittande är dåligt för läkningen då en ökade genomblödning som uppstår vid rörelse snabbar på läkningsprocessen och minskar rehabiliteringstiden. På det här sättet kan man ta bort väldigt mycket av belastningen som kan förvärra skadan (eller så gör det så ont att man inte vill gå eller springa) men samtidigt röra på sig. 
Några som använder ett liknande hjälpmedel är löptränaren Alberto Salazar och hans träningsgrupp Oregon Project där bland annat storstjärnor som Mo Farah och Galen Rupp ingår. Men istället för att vara upphängda i ett på neoprenbyxor använder de sig av ett löpband som finns i en pool där löparen har vatten upp till bröstkorgen (se film om det här: https://www.youtube.com/watch?v=4DpI2JLFAwU). Det fina med Telge Rehabs löpband är att det går att väldigt exakt plocka bort belastning till skillnad från den som står i vattnet. Varför använder då inte Salazar och hans grupp en liknande? Har ingen aning, men gissar att en anledning kan vara att tillverkaren av de dyra undervattensbanden har kommit med en bra sponsor-deal (YouTube-filmen ligger på tillverkarens kanal, inte löpgruppens). Det kan också finnas en poäng med att det finns en tröghet i vattnet som gör att man får extra träning av musklerna som används vid till exempel knälyft på ett bra och skonsamt sätt i vattnet, medan man på Sydpoolen ”endast” tar bort belastningen vid fotnedsättningen. Oavsett vilket band man använder får löparna i Oregon Project direkt använda sig metoden vid minsta skadekänning för att bibehålla volym utan att förvärra skadan samtidigt som ökad genomblödningen (som uppstår vid träning) snabbar på läkningsprocessen. På samma sätt kan man alltså använda bandet vi testat.
En annan fördel är att man kan träna i relativt hög fart utan att det sliter så mycket. Många löpare har svårt att helt enkelt röra kroppsdelarna på ett så snabbt och välkoordinerat sätt som behövs för att förbättra sina tider ordentligt. Genom att man får lite hjälp av artificiell viktnedgång kan man här springa rätt fort utan att det sliter så mycket. Och genom att man springer länge på en, i vanliga fall, för snabb fart övar sig kroppen (hjärna, nerver, muskler) på att röra snabbt vilket gör att din vanliga tävlingsfart på långdistans känns superlugnt.  Nu går just det här löpbandet inte snabbare än 19,2 km/t (3.07 min/km) men det är fullt tillräckligt för ganska många. Att få ett ordentligt tempopass och ända vara relativt fräsch i benen passet dagen efter ska man heller inte underskatt.
Så kan det vara väldigt motiverande för överviktga personer att få prova hur det är att springa med sin vanliga vikt eller om man går ner X antal kilon. 

Hur känns det?
Den fyller absolut sin funktion, både när det gäller skadedrabbade löpare och de som främst vill få bättre fart. Till exempel har Team Snabbares VD, Pål Török, en skada i ländryggen där en disk har tryckts ihop vilket alltid känns och hämmar honom när han springer. Men genom att ta bort 10 procent av sin vikt försvann all känning av ryggskadan. 
Team Snabbares löptränare, Fredrik Zillén, siktade mer in sig på snabbhetsträningen. Och även det fungerade utmärkt. Efter en längre stund på högsta hastigheten (3.07 min/km) men med 20 procent av vikten borttagen ändrade han sin vikt till den normala och farten till 4 min/km. Märkligt nog kändes det mest som om han sprang i 6 min/km-tempo, trots att vikten var den vanliga. Så att klämma in ett rejält fartpass i veckan utan att slita ut sig för mycket skulle troligen påverka löptiderna rätt positivt.
En bonuseffekt är att löptekniken i princip per automatik blir förbättrad. Genom att höften lyfts upp av maskinen får man en hög och fin hållning som man alltid ska sträva efter för att vara så effektiv som möjligt. Ju mer vikt man plockade bort desto svårare blev det att springa ”fel” med till exempel höften långt bak och hängande axlar. 

Det finns mängder med löpare och triathleter som ägnar sig åt funktionell styrke- och rörlighetsträning. Det tycker vi på Team Snabbare är jättebra eftersom, om det görs på rätt sätt, gör dig snabbare, uthålligare och, inte minst viktigt, mindre benägen att drabbas av skador. Det finns dock en rätt viktigt del som väldigt många inte bryr sig om speciellt mycket - fötterna. 

Nog är det märkligt. Den del som bär upp hela kroppen när vi står, går och springer är det få som bryr sig om samtidigt som många är väldigt intresserade av att bli lite rutiga på magen - vilket inte fyller en i närheten lika viktig funktion. 

Svaga, och stela fötter gör dig inte bara långsammare och mindre uthållig - du riskerar också olika typer av skador, från problem i fötterna till långt upp i ryggen via vrister, underben, knän, höfter, ländrygg, osv. Här visar Team Snabbares Marika Török och Fredrik Zillén ett, av många, sätt att stärka och mjuka upp dina fötter.

 

Svaret på frågan: ”Ska man hjälpa andra?” kan tyckas självklar - visst ska man det! Men ibland är det inte så enkelt. I alla fall inte när det gäller träning.

Är på gymmet med vuxen dotter. Det är kväll och ganska mycket folk i lokalen. Vi kör rodd-drag med hantlar och har trevligt. Men så får jag lite svårt att koncentrera mig. En kille och en tjej i typ 24-årsålder har tagit var sin kettlebell precis bredvid. De verkar vara ett par och killen instruerar sin, vad det verkar, ganska gymovana flickvän hur hon ska göra kettlebellsving. Själva instruerandet märker jag inte så mycket av, det är när de drar igång som jag tappar koncentrationen på min egen träning. Med låsta, översträckta knä böjer hon sig framåt och istället för att liksom svinga vikten är det mer som om hon försöker lyfta den upp och ner framför sig på en armslängds avstånd från kroppen.

Frågan är: vad gör jag nu? Ska jag:

A) Rädda den stackars kvinnans rygg genom att på ett trevligt och pedagogiskt sätt (jag är ju ändå utbildad fystränare) ge några små enkla tips som gör övningen både betydligt mer effektiv samtidigt som den uppenbart gigantiska skaderisken minimeras.

B) Låta dem ha trevligt ihop och inte skrämma bort henne med pekpinnar om hur man får och inte får göra på ett gym vilket kanske fullkomligt dödar träningslusten som ganska nyligen har infunnit sig.

Hur skulle du ha gjort? Fundera på det en stund.

Klar?

Bra. Men innan jag avslöjar hur jag gjorde tänkte jag fördjupa problematiken lite. Väldigt många människor rör på sig för lite. Och när de väl kommer igång är det vanligt att man vill för mycket, för snabbt vilket gör att man får ont någonstans vilket gör att man slutar röra på sig. Det här är jättevanligt inom till exempel löpning då man så här på vårkanten får syn på torr asfalt och sticker ut och springer som om man befinner sig på exakt samma nivå som i höstas då man var i toppform samtidigt som man har förträngt 3,5 vintermånader då löpningen legat i ide. Hej löparskada!

Så här i cross fit-tider då ganska många går omkring på gymmet i minimalistiska skor och allt fler har börjat med skivstångsträning är det lätta att hitta hur många som helst som kanske skulle behöva fila på tekniken innan de lyfter på så jäkla mycket vikt på stången (precis som att många behöver bättre löpteknik för att motverka löparskador). Och det är alltid lättare att lära sig en bra teknik innan man har fastnat i ett mer skadeframkallande rörelsemönster. Det är alltså perfekt läge för kvinnan med kettlebellsvingen att nu när hon provar det för första gången få ett par enkla tips som gör det roligare och mer utvecklande i längden. Och det vet ju alla som till exempel har gått en kurs i ”Excel” på jobbet hur otroligt mycket lättare och smidigare det kan gå att arbeta när man lärt sig smartare arbetssätt. Allt som gör livet lite lättare är i regel av godo.

Så har vi den andra sidan. Om jag ger tekniktips till denna kvinna, hur reflekteras det på pojkvännen? Hela hans kroppsspråk talar om hur mycket han tycker om att få vara duktig och visa henne en ny värld och vad han kan. Så kommer plötsligt en okänd man och talar om att alla hans tips suger. Inte så kul. Han kanske dessutom har en plan - att först bara låta henne göra lite så som känns bäst och sedan, gång två eller tre, börja droppa ett tips här och där så att träningsglädjen inte försvinner. För det är inte kul om man blir tillrättavisad hela tiden och det är självklart bättre om hon kommer igång med träningen och har kul än att hon gör 100 procent korrekt första gången - så länge hon inte blir skadad direkt förstås.

För alla som röstar för A), hur skulle du tycka det kändes om någon okänd kommer fram till dig och gav tips på hur övningen ska göras? Det är en sak om det vore någon som jobbade på gymmet, då tror jag de flesta skulle tycka det är okej. Men om det är någon random, medelålders, orakad snubbe som inte ser så supervältränad ut, hur skulle du ta emot tipsen då?

För mig blev det B), jag sa inget. Men som dottern sa när vi förflyttat oss lite i lokalen: ”Oj vad du störde dig på hon som körde kettlebellsving. Jag såg hur du var på väg att säga något hela tiden men lyckades hålla dig”.

Berätta gärna hur du ser på saken i en kommentar här nedan! 

I svallvågorna av hela ”Born to run” och barfotavågen har det både skällts och gnällts på skotillverkare och skoförsäljare som i sin tur och skällt och gnällt tillbaka. Men hur ska egentligen en skoförsäljare egentligen tänka? Vad är ett bra skoköp och vems är ansvaret att det blir så? 

[custom_frame_right][/custom_frame_right] Ibland går Team Snabbares löptränare på gatorna som en vanlig man och slinker då gärna in i butiker som säljer löparrelaterade produkter. I de flesta sådana butiker finns ett löpband där kunderna kan provspringa produkterna (mest skor, har nog aldrig sett en person som provspringer en löparjacka. Undra varför?). Man kan då få en uppvisning i de mest horribla varianterna av ”löpteknik” som kan uppbringas. Har många gånger fått anstränga mig rejält för att inte säga saker som: ”Du har problem med benhinnorna va?” eller ”Vill du ha ont i knän och höfter eller har du bara otur med rörelsemönstret?”. Men jag säger aldrig något. Även om jag i grunden vill väl tror jag inte att det skulle uppskattas. Oombedda tips från självutnämnda experter gör sällan det.

Det här med oombedda expertråd påminner mig om en extremt skojig episod som utspelade sig vid löpbanden på Eriksdalsbadet tidigare i år. När en väldigt duktigt triathlet hade snittat 15 km/t på löpbandet i över en timme hörde han hur två förståsigpåare pratade med varandra några meter därifrån. Den ene var lite imponerad över triathletens insatts. Hans kompis visste dock bättre och förklarade att triathleten fuskade eftersom han sprang med en teknik som gör att det inte är så jobbigt, ”Han fuskar. Han låter bandet göra jobbet”. Hysteriskt roligt! Faktiskt minst lika kul som när jag som coach sprang och pepade folk jag tränade i Midnattsloppet (hade egen nummerlapp och sprang fram och tillbaka mellan adepterna). På väg upp för den tunga backen mot Mossebacke hör jag hur en man säger till sin kvinnliga följeslagare: ”Om du lutar dig framåt ordentligt och tar långa kliv blir det lättare”. Ganska exakt motsatsen till vad jag skulle säga. Men vad vet jag. Han kanske visste något jag missat.

Nu kom jag bort från ämnet. Åter till det här med att köpa skor.

Tänk att du jobbar med att sälja löparskor. Tänk också att det kommer in en kund som berättar att han/hon får ont i knäna vid löpning och nu vill köpa en sko med massor av dämpning i hälen för att slippa ha ont. Så hoppar kunden upp på löpbandet för att provspringa några olika modeller och använder sig av en teknik som är fullkomligt mord på knäna. Är det då din uppgift som skoförsäljare att berätta att inga skor i världen kan rädda de knäna utan att smärtan till stora delar beror på löptekniken? Eller ska du bara försöka sälja det som ändå passar bäst med tanke på förutsättningarna?

I de bästa av världar kommer självklart en skoförsäljare med några enkla löptekniktips som kan skona knäna. Men i realiteten är det nog en utopi. Säljaren har nog helt enkelt inte tid, kunskap och/eller möjlighet att verkligen förändra något. Och att kunden verkligen skulle kunna ta till sig ett enda råd där de står på ett löpband omgiven av granskande blickar från alla andra i butiken känns inte heller troligt.

Nu hör jag barfotaentusiasterna mummla: ”Men va fan, sälj dom ett par barfotaskor så kommer tekniken av sig själv”. Det är möjligt att löptekniken kan förbättras något i och med betydligt tunnare skor. Men det är, som jag skrivit tidigare, långt ifrån säkert. Då är det mycket mer troligt att de inom kort har dragit på sig en skada. (OBS, därmed inte sagt att barfotaskor är dåliga. Tvärt om. Men kanske inte för Åke, 54 år, 89 kilo. I alla fall inte på en gång och som enda lösning).

Men om kunden får med sig ett par med kraftigt uppbyggd häl är det stor risk att knäproblemen fortsätter eftersom det är svårt att springa på någon annat sätt än genom att lägga all tyngd på hälen. Dessutom går det då mycket tyngre vilket gör löpning tråkigt vilket i sin tur kan leda till att de slutar springa.

Typ moment 22.

En lösning är förstås att alla går en kurs (med många uppföljningar) i effektiv löpteknik. Och personligen tycker jag att just det är en jättebra idé.

 

[custom_frame_right][/custom_frame_right] Snö är vackert. Så kan man åka skidor på snö. Och ganska precis där upphör allt det roliga med snö. I alla fall om man är löpare. Och speciellt om man är en vad.

Nu finns det snö i hela landet vilket betyder att det är på sin plats med en liten varning. Löpning i snömodd är betydligt mer ansträngande för vaderna än vad många tror. Visst kan den vita, kalla geggan ge ett lite mjukare underlag och en bättre löpteknik (mer om det längre ner). Men det är också så att slirandet i snömoset kan skapa en betydligt större belastning på vaderna när de får jobba ordentligt med att försöka hitta fäste för frånskjutet. De två senaste väldigt snörika vintrarna ha också genererat betydligt fler vad bristningar än vanligt. I alla fall har jag upplevt det så i de träningskretsar där jag finns och verkar även om jag inte har kollat saken med SCB eller vem som nu skulle hålla räkningen på alla med gubbvad.

Mörkret och kylan gör också att en del löpare får lite längre mellan löpturerna vintertid vilket även det ökar risken för skadeproblem. Man kanske försöker trycka på lite för att komma upp i närheten av de farter man hade i slutet av hösten, samtidigt som träningsdosen och därmed hålfastheten i vaderna, har minskat.

Hugger det till är det tryckförband som gäller. Hårt och snabbt för att stoppa blödningen som kan uppstå i samband med bristningen. Vänta inte tills du kommer hem utan ta vad du kan komma på och dra runt vaden, till exempel en strumpa eller buff eller vätskebälte eller vad du nu kan komma på.

Samma sak gäller förresten vid stukningar. Tryckförband från tårna och upp över det skadade området är vad som gäller om du vill minska rehabiliteringstiden. Och även här är det lite bråttom. Efter cirka sju minuter spelar det faktiskt inte någon större roll om du sätter på ett tryckförband eller inte. Det kan kännas bättre men rehab-tiden blir inte mycket kortare för det.

Tränar du tillsammans med andra kan det faktiskt vara en riktigt bra idé att någon har med en elastisk binda, typ Dauer-binda. Det är ju trots allt roligare om man kan börja springa igen efter några dagar än att känna av skadan under flera veckor eller längre än så.

Men precis som jag skrev i början av texten så kan ett halt underlag vara bra för löptekniken. Det behöver inte ens vara halt, det räcker faktiskt med att den som springer tror att det är halt för att få till en teknikförbättring. Det som händer då är att de inte trycker foten framåt lika hårt som tidigare utan istället får en lite mer tassande löpstil. Den tassande stilen gör att trycket mot marken kommer när foten är lite längre in under kroppen och därmed närmare tyngdpunkten, något som de flesta löpare behöver bli rejält mycket bättre på.

Å andra sidan är det lätt att bli lite stel både av kyla och av rädslan att halka. Och att vara stel är riktigt uselt för effektiviteten. Faktum är att just det där med avslappning är en väldigt underskattad del av löpningen. Det är där man bör lägga fokus efter att man fått till ett bra rörelsemönster. Men nu börjar jag avvika lite väl mycket från ämnet. Sparar därför resten om avslappning, hur man gör och vad det betyder till ett kommande inlägg här på Team Snabbare.