Jag tänkte dela med mig mina tankar om min egen ÖTILLÖ träning inför loppet i september, skriver här Team Snabbares huvudtränare i simning, Ulf Hausmann. Senaste gången jag körde ÖTILLÖ var 2019. I samband med träningen inför loppet fick jag rejäla problem med hälen som jag först ignorerade (typiskt för de flesta) och sedan kunde jag inte springa på ett långt tag.
Sedan dess har det hänt en del i min inställning och hur jag ser på min egen träning. Jag har alltid tyckt att det är roligt och kittlande att köra lopp och det gör jag fortfarande. Skillnaden mellan då och nu är att det blir färre lopp.
Jag är mer medveten om att kroppen och själen har andra behov nu. Då gäller det för hjärnan att inse det och anpassa. 2019 tränade jag för att få en bra tid och placering. Nu har jag ett helt annat fokus. Jag frågade mig först varför jag vill göra loppet igen. Är det värt det? Vad tillför det?
Förut har jag varit mer måldriven. Sätta upp mål, träna inför dem och sedan vidare till nästa mål. Så stolpen flyttades hela tiden så fort den nåddes. I princip är det mycket så som vårt västerländska samhälle fungerar. Man kommer aldrig till ro och har alltid något att göra vilket oftast uppskattas. Man är så driven, aktiv och målmedveten.
Inget dåligt i och för sig, men balansen kan tippa över. De senaste åren kom några insikter, kanske för att jag blivit äldre, om vem jag är, vad som verkligen är viktigt i livet och hur jag vill leva. En fråga om min identitet helt enkelt.
Som tidigare tävlingssimmare är jag van att prestera och sätta mål. Jag tycker också att jag haft nytta av de egenskaperna i livet. Men de är inte allt. När åren går och jag blir äldre så går det inte längre att enbart bygga livet på prestationer och mål. Allt är föränderligt i livet och med åren ändras behoven.
Det finns ett liv runt omkring också. Så frågan om vem jag är dyker upp. Vad är min identitet? Pappa, sambo, simmare, simcoach, atlet osv. Det är väldigt konkreta saker. Det finns dock egenskaper, värderingar och inställningar till saker i livet som inte bara går att uttrycka med ett begrepp.
Vilka är mina värderingar? Hur jag ser på livet: Hjälpsam, tacksam, intresserad, nyfiken, prestigelös, kärleksfull, empatisk, vill leva hälsosamt, vårda kontakter med nära och kära, tänka självständigt… Det skulle ta för lång tid att skriva om allt detta. En del har jag hittat och en del insikter kommer löpande.
Du får gärna ta det som en tankeställare om vem du egentligen är och hur du lever. För mig handlade det om att skifta fokus från att sätta målen överst till att utgå från vem jag är, min identitet, och sedan sätta mål efter det.
Visst är inspiration bra men den kan också vilseleda. Tycker du att det är en cool utmaning att köra ÖTILLÖ men du har skadat ett knä, så krockar det kanske med din värdering att leva hälsosamt och ta hand om din kropp. Vi hoppar lätt på saker. På gott och ont för att vi exponeras extremt mycket för allt möjligt på nätet och i sociala medier.
För mig har det inneburit att jag släppte kraven på löpningen. Jag gick tillbaka till simningen för att jag kan det ganska bra och skaderisken är låg. Och framför allt tycker jag att det är roligt. Att tävla är bonus men inte den drivande faktorn. Det är det lilla extra, inte drivkraften.
Löpningen gör jag enbart för att det är roligt att springa i sig. Att kunna springa i vacker miljö är underbart. Och swimrun är så klart en fantastisk sport. Att möta naturen och förflytta sig själv i naturen ger en känsla av autonomi och att jag är en del av vår underbara mother earth.
Däremot är jag ärlig mot mig själv och inser att jag inte gillar när det blir för kallt. Visst, det är också härligt att klara den utmaningen, men att tävla om vem som klarar av de kallaste vattnen är inte riktigt min grej. Så jag släpper det. Tyvärr har det blivit lite status för många lopp att det ska vara kallt och jävligt. Helt ok för dem som gillar det, men det är inget för mig.
Hur kom det sig att jag vill köra ÖTILLÖ igen? Dels är det lockande att bemästra den utmaningen en gång till. Min sambo Josefin och jag ska köra tillsammans, vilket är underbart att kunna göra. Vi delar våra liv och intressen och har nu möjlighet att uppleva ett sådant stort lopp tillsammans som lag. Det ligger i linje med mina och våra värderingar och min identitet.
Är tiden och placeringen viktig – nej, inte alls. Visst, vi kommer att ha en plan för att klara av loppet och komma i mål. Det är tufft för alla som kör så utan plan och träning går det inte. Planen och kraven är dock helt annorlunda än 2019.
Målet är att komma i mål och vara oskadad. Att klara av loppet med ett visst nöje, inte enbart på slit. Jag vill orka kunna springa den långa löpningen på Ornö. Träningen inför loppet ska inte leda till skador. Och träningen ska inte begränsa andra saker i livet som jag identifiera mig med.
Så jag kommer inte maxa antalet träningstimmar och kilometrar. Jag vill vara med mina barn, min familj och mina vänner. Spela tennis, läsa böcker, göra vanliga utflykter till stan och besöka intressanta platser. Jag vill inte hetsa från pass till pass och bara klämma in träningen utan att det finns minsta lilla lucka. Det är stress. Och stress är den största killern för hälsan och livskvalitén.
Josefin och jag har ett gemensamt mål som vi identifierar oss med. Vi tränar tillsammans, lär oss om hur kroppen svarar på träningen och vi stöttar varandra i den processen.
Hur tränar jag då? Jag började träna mer specifikt efter min sista simtävling i mars. Då var det fokus på anaerob träning och 100 m lopp i bassäng. Nu skiftar jag till enbart aerob träning. Simning är jag redan rätt tränad i, och den nivån räcker fullt ut.
Jag vill inte vinna utan kunna hålla ut länge. Man får ju räkna med en heldagsutflykt ute i den vackra skärgården. Andelen simning med paddlar och dolme behöver jag öka. Ändå kommer jag inte köra 100% paddlar och dolme. Jag gillar riktig simning så det blir lite mer än hälften med stora paddlar och stora flytdolmen. Även för att balansera träningen.
Allt som är monotont och enformigt ökar risken för skada och överbelastning. Så det blir ca 10 -15 km simning i veckan i lugn zon 2, fördelat på tre till fyra pass i grundträningsfasen som är fram till slutet på juni.
Löpningen då? Jag har under vintern sprungit i snitt ett pass på 45 min i veckan. Viktigast är att inte öka för snabbt. Högsta prioritet är att samla på mig många lugna aeroba konditionstimmar per vecka som jag får in i min vardagsrutin utan att resten av livet står still eller att det blir stressigt.
Under grundträningsfasen fram till slutet av juni blir det inte särskild många eller knappt några pass över två timmar utan ”konditionstimmar totalt” räknas. Jag måste trappa upp långsamt och i små steg. Nu är jag uppe i tre till fyra löppass som är ca 7 km långa. Jag springer t/r till jobbet en gång i veckan, ett pass till på ca 60 min i veckan som även kan vara en kombination av step up maskin, cross trainer och löpband på gymmet. Ett 90-120 min pass på helgen. Bara lugn i zon 2, mest i skogen men med lite asfalt t/r jobbet.
Mitt motto är att varje pass inte ska slita mer än att jag med en vilodag kan köra nästa pass igen utan vara för trött. Jag undviker just nu lopp eller ultralånga pass som ökar skaderisken och gör att jag är utslagen i en vecka med träningsvärk och slitna muskler. Jag ska bara tuffa på och träna varje dag med en eller två vilodagar i veckan.
Det viktigaste tillägget jämfört med förut är att jag kör löpstyrka två gånger i veckan. Antingen hemma eller på gymmet. Eftersom jag jobbar i en simhall med gym är logistiken relativ enkel för mig. Det går att kombinera träningen med jobbet på ett och samma ställe. Springa till och från jobbet är väldigt tidseffektivt. Man slipper köer, stressig miljö och får sin träning gjord.
De sista två månaderna inför ÖTILLÖ blir det mer fokus att på att vara ute länge. Fortfarande i lugn fart. En swimrundag, en hel dag löpning på Sörmlandsleden med picknick och lite vandring. Någon form av egen backyard utan att pressa och maxa allt. Att vara aktiv under dagen helt enkelt.
Så just nu ligger jag på 8-10 timmar i veckan och jag kommer att öka till ca 12-15 timmar under juli/augusti när det finns mer tid på semestern. Inga hårda pass, 90% i zon 2 och 10% med lite högre fart närmare tröskel för att få mer omväxling och lite mer styrka och tålighet för loppet.
Då är frågan om du också ska träna så? Det beror helt på vad du har för förutsättningar och vad du värderar i livet. Det budskapet som du kan ta med dig är att fundera på vem du är, vad du står för, hur du vill leva. Vilken är din identitet i livet? Utifrån det går det bra att sätta mål. Tyvärr gör många tvärtom. Undvik den fällan. Lycka till!
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
