Jessen - officer på apjobbigt uppdrag, i paradiset

Här berättar ykesofficeren Ceclila Jessen, som har rätt att träna i tjänsten, om sitt senaste uppdrag. Med mountainbike på Maui. Om resan dit, via Mallorca och Stockholm. Och om snorkling med sköldpaddor, simning i tvättmaskin och cykling och löpning i brutalt apjobbiga backar. Och om en väntande blomsterkrans.

Att kvala till och åka på VM i offroad-triathlon på Hawaii kan man göra på olika sätt och av olika skäl. Här en av flera bloggar från den grupp svenskar som just nu befinner sig på Maui för XTERRAs VM-final söndagen 26 oktober.

Namn: Cecilia Jessen

Ålder: 29 år

Yrke: Officer och PT

Klubbtillhörighet: Team Racerdepån Triathlon och Team Försvarsmakten Multisport

Jag har tävlat i triathlon i ca 5 år och tävlar främst på olympisk distans och medeldistans. Jag har med tiden lyckats skramla ihop några SM medaljer och i år prövat vingarna i proffsklass utomlands och dessutom börjat tävla i Xterra och Multisport.

Egentligen vet jag inte riktigt varför jag halkade in på att testa off-road triathlon i form av Xterra. Jag hade hört talas om det tidigare och fascinerats av det. Det såg ut att vara riktigt tufft och roligt. Tanken blev till verklighet när jag i våras hängde med Team Snabbare på Tri Mallorca. Pål Török peppade mig till att köra Xterra Sweden och det var då jag bestämde mig för att köra

:)

Resan gick från Mallorca, hem till Sverige för att lära mig köra MTB, seger i min age group i Xterra Sweden och så nu vidare till Hawaii för att nu vara en av 14 svenskar som tävlar i världsmästerskapen i Xterra på söndag den 26 oktober. Vilket äventyr!

Ön Maui är fantastiskt vacker. Det är färgsprakande både på land och under ytan. Det är fuktigt varmt, ca 30 grader och ibland regnar det, men värmen den består.

Förutom tävlingsfokus så har jag band annat snorklat en hel del, badat med sköldpaddor, tittat på vattenfall och coola surfare, vandrat bland bambu och eucalyptus, ätit banana bread och druckit kaffe med smak av maccademianöt (överraskande gott!)

Tävlingsplatsen ligger inne på en vacker golfresort som heter Kapalua. Även om jag har god kapacitet i hjärta och lungor så gäller det här att vara både modig och stark. Vågorna dånar när de slår in mot strandkanten.

När vi tränat på simbanan så har jag slagits runt likt i en tvättmaskin och varken vetat vad som är upp eller ner. Det blir en utmaning att forcera vågorna i vattnet!

Sedan går det antingen uppåt eller utför. Varken cykel- och löparbanan verkar inte vara platt någonstans. Det är brutalt "apjobbigt" hela tiden! Men det är detta som jag tycker är tjusningen med Xterra, det uppstår en frigörande känsla att klara av det.

Nu är det snart dags för mitt livs första VM i Xterra. Hur kommer det att gå tro? Ja, det vet man ju aldrig. Jag kommer att ge järnet och jag hoppas på en fin placering i front.

Det finns redan så mycket med denna resa att vara nöjd över och det jag främst ser fram emot är att få en blomsterkrans runt halsen när jag korsar mållinjen.

/Cecilia Jessen

Se även Team Snabbares blogg