Träning då och nu - en coachs bekännelser

Team Snabbares nye huvudcoach Ulf Hausmann ställer sig ofta frågan vad som krävs av en bra coach. Eller annorlunda uttryckt: Vad behöver adepten för att nå sina mål? Här delar Ulf med sig av sina tankar kring träning och coaching, med utgångspunkt från sin egen erfarenhet.

Tyvärr reduceras coaching ofta till att skriva träningspass och sedan dokumentera all data som vi numera kan mäta. Om jag jämför med min egen tid som elitaktiv simmare i gamla DDR på 80-talet, så skiljer sig egentligen inte så mycket.

Vi dokumenterade allt från varje pass. Hur många km vi simmade i varje intensitetszon, hur många km benspark, hur många km armar, hur mycket av varje simsätt, hur mycket av vilken distans osv. Laktatprover togs nästan varje pass. Så örat var nästan helt sönderstucket av alla blodprover som togs.

Datan utvärderades av min coach och t o m av idrottsministeriet i gamla DDR, för att hitta allmängiltiga riktlinjer för träning och dess upplägg. På så sätt kunde träningen anpassas enligt just mina förutsättningar och mitt nuvarande träningstillstånd.

Idag går det lättare att mäta all data med hjälp av t ex pulsklockor. Det blir dock svårare att utvärdera all information som syns i displayen på den nya Garmin klockan. Och vad betyder det? Är det viktig information? Hjälper den mig på något sätt?

Det är just där som coachen kommer in i bilden. Hon/han kan hjälpa dig att hitta rätt i datadjungeln och fokusera på det väsentliga. De grova dragen av träningsplaneringen är mycket viktigare än detaljerna - men detaljerna är numera så många att de lätt skymmer sikten för det väsentliga. Man ser inte skogen för alla träd och inte viktiga utvecklingstrender för all träningsdata.

Vet jag hur många timmar jag ska träna, hur jag fördelar dem under veckan, vilka intensitetszoner jag ska träna i samt under vilken period jag ska fokusera på tex styrka, rörlighet eller simning, så har jag redan där början på en mycket bra plan. Coachen har dock ytterligare en viktig funktion - nämligen att stötta adepten. Att motivera och att använda fingertoppskänsla när något behöver ändras från den ursprungliga ”mekaniska planeringen”.

Yttre omständigheter som sjukdom, affärsresor eller mycket på jobbet påverkar hur mycket du kan träna och vad som ger  bäst effekt. De bästa coacherna är bra på att hantera människor, på att lyssna, att bekräfta och att vägleda. Det tillhör även att vara bestämd och tydlig när något är på väg åt fel håll.

Här skiljer det sig mycket från min egen träning när jag var ung. Jag tränade för att coachen sa det inte för att jag tyckte det var så roligt. Visst ville jag bli bra men den inre motivationen var väldig svag. En bra coach ska nog se till att adepten motiveras av både inre och yttre faktorer. Den största utmaningen är för de flesta att får ihop träningen med jobb, familj, f d och nuvarande skador och svagheter. Det gäller ju att kunna träna och må bra, kanske rent av utvecklas och bli bättre, hela livet.

Då räcker det inte längre med ett vetenskapligt korrekt träningsupplägg. Det är dock oundvikligt att bygga sin träning på beprövade erfarenheter och testvärden som hjälper coachen att styra adeptens träning. Ett bra exempel är när jag lägger upp lugna långpass. Återkopplingen ser oftast ut så här: ”Det gick så bra så jag körde lite fortare för att det inte alls kändes ansträngande” eller ”90 min är ju inget långpass. Jag körde tre timmar istället”. Då gäller det att förklara varför man ska göra så som det står och inte extra ambitiöst (vilket inte ger samma effekt som avsett).

Min 14-åriga dotter tränar friidrott och härom dagen sa hon att hon har varit väldigt trött för att hon kör 100 m och 200 m intervaller varje träning. Anaerob intervallträning sliter mycket och det behövs lång återhämtning för att få en bra träningseffekt.

Jag var orolig för att hon körde för hårt och pratade med coachen. Då visade det sig att hon inte alls skulle köra max på varje intervall utan coachen hade ritat en tabell med procentuella värden av hennes personbästa. I så fall var det 85 % till 90 % som hon skulle springa. Det är en helt annan belastning för kroppen än att springa max varje gång. Då går det nämligen att köra sådana intervaller varje träning utan att bli sliten.

Det bästa var dock att tabellerna påminde mig om min egen träning på 80-talet. Min coach ritade tabeller för varje distans med alla möjliga procentsatser. Skillnaden mellan då och nu är trots allt inte så stor.




Pål Török
Pål Török

Författare



Kommentera

Kommentarer måste godkännas innan de syns.