Klen rumpa kan ge bristning i vaden

[custom_frame_right]

[caption id="attachment_515" align="alignright" width="300" caption="Sirpa Felhendler var också med på kursen som arrangerades av Katarina Woxnerud. Här gör Sirpa en strålande prestation när hon med fötterna strax ovanför golvet, upphängd i Red Cord, gör en djup knäböjning. Kräver "aningen" lite mer styrka än en knäböjning på fast mark."][/caption]

[/custom_frame_right] Om man får en muskelbristning i vaden är det lätt att tro att det beror på att man överansträngt sin vadmuskel. Men det kan lika gärna bero på att man har klen rumpa. För kroppen är en minst sagt komplicerad maskin där stora delar hänger ihop på ett sätt som man kanske inte tänker på.

Exakt hur alla muskler, leder, ligament och bindväv fungerar är inget som folk i allmänhet går om kring och funderar på. Om man tränar en del har man kanske lite koll. Men för de flesta handlar det om tankar som: ”Om jag drar ihop biceps på överarmen böjer sig armbågsleden. Och drar jag ihop triceps på andra sidan armen sträcker jag samma led.”

Nu är kroppen betydligt mer sammansatt än så. Och efter att ha avslutat utbildningen som utmynnande i ett diplom och den stiliga titeln ”Funktionell rörelsetränare” har jag i alla fall skrapat på ytan när det gäller hur kroppen hänger ihop.

Det är lite märkligt med kunskap. Ju mer man vet, desto mer förstår man att man inte begriper. Ta till exempel det här med stjärnor. På stenåldern inbillar jag mig att det där med de lysande prickarna inte var så himla komplicerat. Kanske förklarade man det med att det var gudarnas lägereldar man såg nattetid. Och så var det inget mer med det. Men om man hade givit stenåldersmänniskorna lite mer kunskap till exempel: Att stjärnor är gigantiska gasmoln som brinner i många miljoner år utan att ta slut och som befinner sig löjligt långt borta på ett ställe där det inte finns luft, då tror jag att stenåldersmänniskorna skulle börja ana det finns en hel del de inte begriper vilket säkert gör att de känner sig mer korkade än innan de fick den nya kunskapen.

Att man kan få muskelbristning i vaden av en för klen rumpa visste jag redan när jag började min utbildning. Det funkar så här: Det finns två vadmuskler på varje ben. Den ena framför den andra. Den ena är fäst strax under knäleden och den andra strax ovanför känleden och hjälper därmed till med böjningen i knät som till stor del annars är en uppgift som tillhör hamstring som sitter på baksidan av låret. Musklerna på baksidan av låret arbetar i sin tur tillsammans med rumpmusklerna för att sköta böjningen av benet bakåt vid den punkt där benet sitter fast i kroppen. Är man då klen i rumpmusklerna, vilket väldigt, väldigt många är på grund av sittande på stolar hela dagen, går hamstring in lite extra för att hjälpa till med det jobb som rumpmusklerna inte sköter ordentligt. Och då kan inte hamstring jobba så mycket i knäleden vilket gör att den vadmuskel som fäster ovanför knät måste jobba mycket hårdare än vad den är byggd för. Lite; råttan på repet och repet på vadmuskeln.

På utbildningen Funktionell rörelsetränare gick vi ännu djupare in i hur det hänger ihop och allt blev än mer komplicerat. Bland annat fick vi se en film på hur senorna under foten framme vid tårna sitter fast vid hälbenet men via bindväv även vid hälsenan som går upp i vaden som sitter fast i hamstring via bindväven, och så vidare hela vägen upp till ögonbrynen - allt utskuret i ett enda stycke. Det var alltså riktiga muskler och bindväv vi såg. Från riktiga människor. Förvånansvärt oäckligt.

Vi fick även lära oss en lång rad olika tester för att se vilka, och på vilket sätt, muskler jobbar och därmed identifiera svaga punkter i styrka och mobilitet. Det märkliga var att vi kursdeltagare hittade ganska många ”sovande” muskler hos varandra när vi började testa. Istället för att använda musklerna på ett optimalt sätt hade vi alla olika sätt att kompensera för muskler som inte arbetade som de skulle, något som inte bara gör oss mindre effektiva utan även ökar risken för skador.

Att försöka aktivera och träna djupt liggande, stabiliserande muskler var inte helt lätt. Är man inte koncentrerad ordentligt är det lätt att slå på de stor, ytliga, starka musklerna och låta de små sova vidare.

Förutom att det var en väldigt trevlig och lärorik kurs fick jag än en gång det gamla talesättet fastslaget: Ju mer man vet desto mer förstår man att det är mycket man inte begriper.

/Fredrik Z




admin
admin

Författare



Kommentera

Kommentarer måste godkännas innan de syns.