Det är först under de senaste åren som jag börjat fundera över argumentet som många triathleter och swimrunners använder: ”Det är för kort, jag åker inte ditt bara för att tävla en så kort stund.” I bassängsimning varierar tävlingstiden från mindre än 30 sekunder, som kallas för sprint, till max ca 20 minuter - som då kallas för långdistans. Sätt det i relation till sprinten i triathlon eller swimrun. Ni förstår att begreppet sprint suddas ut något, skriver här Team Snabbares simcoach Ulf Hausmann.
De flesta av er som läser bloggen tränar och tävlar i långdistans. Det behöver inte nödvändigtvis vara en Ironman eller ÖtillÖ. Vansbrosimning på 3000 m är också långdistans och ställer liknande krav på kroppen och typen av träning. Det är mestadels aerobt arbete, dvs energiutvinning med syre.
Är tävlingstiden mellan 2 och 5 minuter är andelen av anaerob energiutvinning som störst, dvs musklerna jobbar under syrebrist. Jag förenklar här, det är alltid en blandning av aerob och anaerob energiutvinning. Det är två helt olika system och fysiologiska processer. Och det i sin tur påverkar också träningsupplägget.
Många lockas av utmaningen att tävla långt och länge. För att se vad man kan klara av, hur kroppen och hjärnan reagerar under t ex en Ironman. Det är otroligt krävande och imponerande att fullfölja, oavsett vilken tid du tar på dig. Varje Ironmanproffs vet att ”bara” ta sig i mål är en stor prestation oavsett vad tiden blir!
Hur är det då med t ex 50 m frisim? Min sambo som annars älskar att tävla och träna långdistans simmade 50 m frisim på ett klubbmästerskap. Enbart 50 m på en eftermiddag! Är det värt det? Är det en stor prestation att ta sig i mål på 50 m?
Om inte - vad är då tjusningen med det och vilka krav ställer en sådan kort tävlingstid? Och varför är det en bra idé även för dig som tränar inför långdistanslopp, att köra sådana sprintlopp?
Du behöver så klart inte det, men som med mycket annat i livet är mångfald, omväxling och utmaningar utöver det man är van vid, oftast bra. Du tränar nämligen helt andra förmågor och färdigheter. De fysiologiska aspekterna beskrev jag ovan.
Du som satsar på långdistans behöver inte skola om din kropp och optimera den för just 50 m. Då och då är det ändå bra att träna dessa moment och kanske tävla i det också. Du behöver inte bli bästa på det.
Så, varför är det nu så bra? Långdistansträning kräver otroligt mycket volym - vilket tar tid. De flesta fokusera då på just detta med all rätt. Man matar på, mil efter mil, timme efter timme. Du bygger upp din aeroba kapacitet. Vilket du så klart behöver.
Tyvärr glömmer många bort att andra förmågor nästan försvinner, om inte även de tränas ibland. Träningen blir väldigt ensidig. Hur ser det ut med styrkan? Hur explosiv är du?
Kan du cykla i klunga vid tempoväxlingar och varierande terräng, eller bara själv på en raksträcka?
Hur många simsätt kan du? Kan du göra en pallstart och voltvändningar?
Kan du springa i terräng eller bara på asfalt?
Du väljer själv vad och i vilken utsträckning du vill utmana dig själv. Allt behöver du inte kunna och vara bra på. Sedan kommer den kanske allra viktigaste delen, den mentala inställningen. Kan du fokusera på bara 50 m? Loppet är över på ca 30 sekunder. Du har inte råd att göra misstag, en tiondel på starten, feltajmad vändning och målgång och det är kört!
Inför start på ett av loppen under inofficiella svenska mästerskapen i Trisim, som Team Snabbare arrangerade 2017. Artikelförfattaren näst längst till höger.
50 m är inte simning utan det är start, vändning och målgång brukar jag skämta om. Att värma upp för bara 50 m tar timmar, inte för hårt men hela tiden så att kroppen och hjärnan är på. Du bygger upp fokuseringen timmarna innan din start.
Redan dagarna innan och strax inför loppet blundar du och visualiserar distansen. Du ser dig hur du dyker i, hur du glider i streamline. När är rätt tidpunkt för att börja kicka och sedan börja lägga till armrörelsen? Du ser framför ditt inre öga hur du närmar dig vändningen och tajmar den rätt, likaså med målgången. Och att du hela tiden ska driva dig framåt.
Eliten gör allt detta, de låter visualiseringen ta tid, och den stämmer oftast på tiondelen överens med den tiden de simmar på.
Sedan är det dags, du står du på startpallen, har kanske rest i timmar, betalt en dyr resa och det är allt eller inget som gäller på ca 30 sekunder. Det är läskigt!
Och sedan kommer urladdningen, du kör och så är det över. Allt som du mentalt och fysiskt har byggt upp timmarna innan loppet vill du få maximal utdelning för.
Det är 30 sekunder på 24 timmar där allt behöver stämma! Är det inte en utmaning och en stor prestation som kräver färdigheter för livet?
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
