"Får kanske erkänna att jag faktiskt är triathlet ändå"

INGÅR I SERIEN AV MÖTEN MED VM-FINALISTER SOM TÄVLAR PÅ HAWAII UNDER OKTOBER

Jag heter Frida Hedman och om några dagar ska jag för första gången genomföra Ironman World Championship i Kona. Njuter av varje dag i denna pre-race-galna atmosfär där man riktigt känner hur nervositeten i luften ökar ju närmare loppet vi kommer.

Min resa mot Kona tog ordentligt avstamp sommaren 2018 då jag genomförde min första ironman, Ironman Kalmar. Jag hade tränat bra och hade som mål att gå under 11 timmar, vilket kändes tufft men möjligt. Loppet gick dock långt över förväntan och det slutade med att jag gick i mål på tiden 10:01:56 - bara två minuter upp till vinnaren i min age group. Där och då såddes ett frö med tanken att Kona kanske inte var så avlägset som jag hade trott trots allt. Nya målsättningar började snart att ta form.

I början av denna sommaren genomförde jag sedan min andra ironman, Ironman Haugesund i Norge. Ett minst sagt stormigt lopp som innehöll gott om både regn, åska och mentala svängningar. Jag hade skyhöga förväntningar på mig själv, vilka jag inte riktigt kunde leva upp till denna dag. Men med mycket vilja och lite tur räckte det iallafall till möjligheten att tacka ja till den eftertraktade Kona-platsen.

Struktur och sällskap

Min träning är en mix av strukturerade pass och pass där jag gör mer vad jag känner för, vad jag hinner med och vad som passar för sällskapet. Jag är simmare i botten så för att bli duktig på triathlon har jag lagt förhållandevis lite tid på just simning och istället fokuserat på att förbättra mig inom cykling och löpning. Som många andra satsar jag mer på intensitet och styrka på vintern för att sedan lägga in ordentligt med volym under vår och sommar. Mina tyngsta träningsveckor har legat på ca 20 timmar, medan en vanlig vecka på vintern ofta landar på ca 10 timmar.

Ser egentligen inte mig själv som triathlet utan mer som en person som gillar att träna och vara aktiv, men efter mer än två år med strukturerad träning mot just ironman får jag kanske erkänna att jag faktiskt är en triathlet ändå. Just nu iallafall. 🙂

Frida på sin Argon. Som just nu är försvunnen på vägen till Kona. "Det löser sig på ett eller annat sätt, om än inte som det var tänkt" skriver Frida om det.

Så vad händer nu och vad är mitt mål i Kona?

De senaste dagarna på Hawaii har varit mer komplicerade än beräknat, då vare sig min resväska eller min cykel kom med mig på planet. Resväskan återfanns igen efter två dygn, men med fyra dagar kvar till start är cykeln fortfarande inte funnen. Inte enligt plan med andra ord!

Efter en hel del letande tror jag mig dock ha hittat en triathloncykel att låna till loppet, så det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt om än inte som det var tänkt. Håller dock fortfarande alla tummar och tår för att min kära Argon dyker upp i tid trots allt!

Jag har inte satt några tydliga mål inför Kona utan är otroligt glad bara över att ha tagit mig hit. Fokus för loppet är nog främst att känna att jag kan ge det jag har för dagen och att kunna njuta av stämningen på detta galna event. Förbereder mig på en väldigt tuff, varm och häftig upplevelse!

Se även Team Snabbares blogg