Variation är en av nycklarna till såväl utveckling som till att ha roligt i bassängen, skriver här Team Snabbares huvudcoach i simning, Ulf Hausmann.
Är simningen en enformig idrott? Jag säger nej. Många triathleter säger ja. Allt är ju personligt, efter tycke och smak så klart. Jag har funderat mer på det och tycker att det finns mycket variation med simidrotten. Det handlar oftast om vad du själv väljer att få ut av det.
Som triathlet gäller det att kunna crawla i öppet vatten. En relativ lång distans oavsett om det är den olympiska eller Ironmandistansen. Då har vi redan snävat in oss.
Men frågan är hur träningen ser ut, t ex med starter, vändningar, bassängsimning eller öppet vatten, sprint (inte triathlonsprint, utan sprint utifrån en fysiologisk definition) och ultradistanser. Och så klart finns det fyra olika simsätt.
Det är bara en bråkdel som de flesta väljer att testa. Jag har träffat många med inställningen att det tyvärr finns simning i triathlon också och att den är så teknisk.
”Det räcker med att kunna crawla så att jag klarar loppet men roligt är det inte. Bara get it done. Min styrka är pannbenet, mata på cykeln och att springa går också bra.” Men det har svängt, har jag märkt.
Det finns många som hittar glädje i att utvecklas i simning även om framstegen är små och sker i långsam takt. Det tar aldrig slut – det är ett livslångt lärande. Nu finns det motionärer som har lärt sig crawla sent i livet och som ställer upp på simtävlingar. Inte bara i öppet vatten utan på simtävlingar i bassäng på Masters-SM och Masters-VM (där man tävlar i ålderklasser, precis som i triathlon).
Då kommer vi till den stora frågan om du har någon nytta i att träna bredare och mer varierat i simning om det ändå är triathlon eller swimrun som egentligen är din idrott? För det är väl så att du blir bra på det du tränar?
Det är inte svart eller vitt här. Allt går så klart. Jag som brinner för simningen vill gärna dela några tankar kring det. När barnen lär sig simma så är filosofin från simförbundet att alla ska träna alla simsätt så länge som möjligt. Samma gäller förresten inom friidrotten som är ännu bredare. Då blir exemplet ännu tydligare. Ja, Daniel Stål kan löpa häck och hoppa höjd och en löpare kan stöta kula. Man blir inte bäst på det, men man kan det. Och det är hela grejen, du blir en mera komplett idrottare och atlet som skaffar sig förutsättningar för att bli bättre inom det som du har mest fallenhet och talang för.
Ambitionsnivån spelar så klart in. Som proffs har man i sina bästa år inte tid och råd att göra något annat MEN då har man lagt basen i unga år. Som motionär är det roligt att lära sig något senare i livet och det är kul att prestera och tävla men egentligen är det inte det viktigaste.
Vad är då det viktigaste? Att kroppen håller i längden, att det är roligt, att hitta glädje i att utvecklas, att träffa likasinnade, att träna så många fysiologiska förmågor så länge det bara går. Att sätta ett mål i form av ett lopp eller en viss tid hjälper ofta som motivation och som motor i det hela.
Låt oss ta ett exempel. Du är triathlet eller swimrunner och kör Ironman eller ÖTILLÖ. Två helt fantastiska lopp som är ett minne för livet och en av de största utmaningar som finns för lopp med större antal deltagare. Hur ser dina fysiologiska förmågor ut då? Du är extremt uthållig, har tränat fettförbränningen och nästan hela din kropp består av långsamma muskelfiber. Du är med andra ord väldigt specialiserad.
Som proffs och elittävlande ungdom är detta också ett måste. Hur ser det ut om du är över 40 år eller över 50 eller 60 år? Du kan fortfarande köra Ironman och ÖTILLÖ men då har många motionärer tappat muskelmassa/styrka, spänst, explosivitet, balans och rörlighet. Allt detta är förmågor som blir avgörande när kroppen åldras. Och de behövs i viss utsträckning om du även i fortsättningen vill köra Ironman eller ÖTILLÖ och prestera.
Extremt och provocerande uttryckt påverkar alla de förmågorna din hälsa och därmed din livslängd. Många har en ”onödig” överkapacitet när det gäller kondition och stora brister i några eller många av de ovannämnda områdena!
Hur kan då din simträning se ut för att träna mera omväxlande och samtidigt utvecklas? Jag har coachat simning för Team Snabbare i över tio år och har alltid fokuserat mest på frisim eller crawl. Olika inslag av andra simsätt, teknik har alltid hängt med. Crawl kommer fortfarande vara huvuddelen i Team Snabbares simpass. Samtidigt känner jag att det finns ett större intresse för att träna flera olika moment inom simningen och jag blir glad för att min passion för vad som simidrotten har att erbjuda matchas med mitt jobb.
Tiden har kommit, den har mognat, du är redo. Det är dags nu att du vågar träna andra simsätt än crawl.
Kan du crawla så är du redo att ge dig in på andra simsätt. Det kommer att göra dig bättre även på frisim. Team Snabbares simupplägg kommer fr o m hösten 2024 att uppdateras med just det i åtanke. Av våra fyra simpass har vi nu:
- Ett pass i veckan med fokus på variation - olika simsätt, snabbhet, spänst, vändningar och starter (onsdagar).
- Två simpass har fokus på distans (aerob uthållighet) - torsdagar och lördagar.
- Ett pass som har fokus på fartvariationer/växlar (måndagar). Fart betyder inte att det är hårt alla gånger eller att du måste vara snabb utan det handlar om att lära sig hitta olika farter. Att ibland pusha dig själv till att simma snabbare än du brukar, helt oavsett hur snabbt eller långsamt det är jämfört med andra.
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
