Ulf Hausmann skriver här om hur han nyligen, efter sju år, gjorde jag comeback på Masters-SM i simning. I Stenungsund. Och funderar lite kring om det kanske kan vara något för fler att prova på.
Vad är Masters-SM egentligen? Många känner till begreppet Veteran-SM, och det är det också men ordet Masters låter inte lika gammalt och används också i internationellt sammanhang. Det finns nämligen också ett EM och VM.
Det är precis som i triathlon, du tävlar i din åldersklass i intervaller på fem år from 25–29 år osv och uppåt finns det ingen gräns. Simningen är kanske den idrotten som internationellt och även i Sverige är störst när det gäller ordnade tävlingsformer för Masters/veteran.
Ett Masters-SM pågår i nästan tre dagar. Blir det VM så tar det över en vecka. Då ingår även öppet vattensimning, konstsim och simhopp i mästerskapen. Vem är det nu som är med på dessa tävlingar? De flesta är före detta simmare. En del har varit med i landslaget och kört OS och VM förut. Dock långt ifrån alla, många har en bakgrund som simmare och en del har lärt sig senare i livet.
Man kan säga att det är ett motionärs-SM för alla nivåer och alla åldrar. På Stockholm Marathon eller Kalmar Ironman deltar också en frisk blandning och spridning av eliten och motionärer.
Kan det då verkligen alla vara med? I princip ja. Det finns inga kvaltider för SM (dock för VM som är relativt lätt satta). Förut tyckte jag att Masters simtävlingar var mest något för före detta simmare. Ett rätt slutet sällskap.
Tiderna förändras dock och så småningom syns det på tävlingar. Idag har många lärt sig simning senare i livet och tränat regelbundet. Då blir man så klart bättre. Varför inte vara med och tävla då? Ett sätt att testa sig, träffa andra och kolla samtidigt på snabba simmare i högre ålder. Det är roligt och spännande.
Många deltar redan i öppet vattentävlingar där det finns numera många lopp där både eliten och motionärer är med i samma tävling. Vad krävs det då för att kunna simma inomhus simtävlingar? Det som är skillnad jämfört mot öppet vatten är att det finns olika simsätt. Fyra olika simsätt (fjäril, ryggsim, bröstsim och frisim), räknar man med även medley där alla simsätt simmas efter varandra så blir det fem olika simsätt. Utöver det tillkommer att det är dykstart och vändningar. Det finns regler hur allt ska gå till men det är inget som ställer till och skapar ett hinder.
Det är bra om du redan har simmat en period, men det är ju inget krav. Du kan välja vilka grenar du vill simma. För triathleter eller swimrunners eller nyblivna crawlare är säkert frisim förstahandsvalet. Distanser är då 50 m, 100m, 400 m och 800 m eller 1500 m.
Tjusningen och utmaningen är att kanske testa någon annan gren. Bröstsim ligger nära till hands. Eller kanske vågar du dig på 50 m fjäril?!
Du kanske tycker att det kan vara ett mål att träna för. Att vara med och lära sig mer om vändningar, start och andra simgrenar än frisim/crawl. Själv tycker jag att det är tjusningen med alla idrotter, att testa lite till och prova mer av det som finns. En utmaning helt enkelt.
Ulf och simmarkompisen Ola Selvrenius under Masters-SM i Stenungsund.
Simningen låter för många som en tråkig idrott. Inte så mycket variation, rätt monotont och enformigt att bara simma längder i en bassäng. Visst, man kan se det så. Men du kan också prova att utöka dina simfärdigheter och lära dig flera simsätt samt start och vändningar.
Själv hade jag tröttnat på simtävlingar i bassäng. Jag hade gjort det mer än nog, för länge sedan. Senaste tiden har jag simmat mest frisim och långdistanssimning för swimrun. En stor del bara med paddlar och dolme.
I december fick jag frågan om jag ville vara med och då tänkte jag, "ok jag provar igen". Jag la om träningen från lugn långdistanssimning till kortare pass med mera högintensiva intervaller. Jag började träna andra simsätt igen.
Och så anmälde jag mig till det helt motsatta än jag hade tränat för de senaste åren. Kortare distanser och andra simsätt. Jag ville testa vad som går. Själva vägen dit var rolig, utmanande och annorlunda. Jag tycker att det var kul!
Jag behövde vara mycket mera alert och tänka på detaljer. Jag finslipade starter och andra simsätt än frisim. Vändningar har jag alltid varit sämre på och det var också den svaga delen under tävlingen. Jag fick en nytändning och har bestämt mig för att utveckla alla dessa delar framöver. Inte för att jag behöver vinna något utan för att bli lite bättre och se hur långt jag kan komma när jag trots allt blir äldre.
Det slog mig att det är mycket imponerande att många av er har lärt sig simningen senare i livet och då är det fortfarande rätt nytt och utmanande. Samtidigt ser jag också att många skulle kunna ta det ett steg vidare. Simningen är inte bara crawl med dräkt, neoprenbyxor och paddlar &dolme. De flesta struntar också i att lära sig vändningar och starter.
Ibland hör jag också att det inte är värt att åka någonstans och bara simma i några minuter. Det ska vara långt och länge, då har man gjort något. Under två dagar var min sammanlagda tävlingstid ca sex minuter. Det låter inte mycket, men jag var ändå helt slut.
Det är krävande, inte bara när man ger allt och simmar utan under hela tävlingshelgen. Du behöver vara alert i hjärnan och i kroppen under en hel dag, inte bli slö eller övertaggad och upprätthålla fokus på minsta detalj.
Uppvärmningen och nedvarvningen spelar en stor roll. Det är också nyttigt att träna alla dessa färdigheter, inte bara för själva simningen utan för livet i allmänhet. Att inte ta det på liv och död samtidigt som du behöver vara 100% närvarande när det gäller.
Visst, du har kanske swimrun eller triathlon som huvudsyfte med din simträning. Ändå utvecklas du genom att bredda din förmåga att testa vad hela simsporten har att erbjuda. Så kanske blir du nyfiken att prova på flera grenar och upplägg?! Kanske vill du rent av vara med på Master-SM nästa år?
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
