Annie Thorén, på pallen (som trea, längst till höger) i Challenge Åbo, Finland i somras. Annie har även vunnit flera SM-guld de senaste åren i triathlon, på olika distanser.
Svenska Triathlonförbundet svarar idag Annie Thorén efter kritiken mot oklara uttagningsregler för landslaget: "På förekommen anledning vill vi kort beskriva elitverksamheten" börjar det hela. Och om man läser och klickar vidare ett antal gånger så hittar man till slut, gällande långdistans, att förbundet denna säsong kommer att fokusera på långdistans-VM 14 juli 2018 i Middelfart/Odense, Danmark.
Så är innehållet i extremt komprimerad form, när triathlonförbundet idag svar på Annie Thoréns facebookinlägg i lördags, där hon bl a skriver: "Jag har fått en del frågor senaste veckan varför jag inte åker med till Playitas med förbundet (se länk). Och helt ärligt så vet jag inte varför, jag har inte ens fått frågan. Precis som 4-5 andra av Sveriges bästa Triathleter."
Annie Thoréns inlägg var alltså ett svar på förbundets besked om vilka som tagits ut till elitlägret på Playitas, och rör upp mycket gammalt groll och en misstro mot förbundet från flera håll, att döma av svaren på hennes inlägg. Kommentarer med ord som "pinsamt", "galet", "inkompetens" och "politisk rappakalja" följde. Samt ett ifrågasättande av ifall förbundet själv prioriterar långdistans, i likhet med så många av utövarna.
Och här ligger kanske en del av pudelns kärna, för förbundet sätter ju mål för "Svensk Triathlon" men tar då inte med den del av svenska triathlontävlingar som arrangeras av företag som t ex Ironman. Förbundet definierar själv termen "Svensk Triathlon" som "medlemmar, föreningar och förbund", vilket kan leda till missförstånd eftersom det finns mycket utanför förbunds- och föreningsvärlden som fortfarande är triathlon i Sverige. Så triathlon i Sverige och Svensk Triathlon är helt olika saker, vilket de flesta kanske inte förstår.
Just ordet Ironman är ju synonymt med triathlon för många, men i förbundets styrdokument "Svensk Triathlon 2020" nämns inte ordet ironman en enda gång - alltså vare sig som distans eller som organisation/företag. Detta trots att så många av utövarna har detta som mål.
Så förbundet lever ju lite "i förbundsvärlden", som inte alltid är samma som sportens utövare och föreningarnas medlemmar lever i. Vilket är bra som motvikt, men kanske inte som allenarådande norm för landslagsuttagningar.
Sedan många decennier är Ironman den heta gröt som förbundet tassat kring. Dock mindre så nu än tidigare, då utövare kunde bli diskvalificerade från förbundssanktionerade tävlingar och landslag ifall de ställde upp i ironmantävlingar.
Nu gäller det alltså kanske i synnerhet aktiva som satsar på t ex ironman, och vad de kan förvänta sig för stöd från förbundet. Här har ju ändå en liten uppmjukning och verklighetsanpassning skett. Exempelvis står det nu så här på sidan "Kvalkriterier för svenska landslaget på långdistans 2018": "För att tävla på Ironman Hawaii måste du kvala via andra Ironmantävlingar. Tävlingen är ett inofficiellt VM, men då större delen av världseliten står på startlinjen vill förbundet ge ett stöd på 15 000 kr till de som kvalificerar sig och startar i elitklassen.".
Ordet "elitklassen" ska antagligen här tolkas som proffsklassen, vilket ju i ett enda ord beskriver motsättningen. Och då handlar det i realiteten om två aktiva (även om någon mer kan tillkomma, dock bara genom Ironman-resultat, ej förbundsresultat): Patrik Nilsson och Åsa Lundström. En annan reflektion är ju att Ironman på Hawaii lite förklenande beskrivs som ett inofficiellt VM, med tillägget att större delen av världseliten ändå står på startlinjen. Vilket ju är mer än man kan förvänta sig om startfältet på det officiella förbunds-långdistans-VM:et i Middelfart/Odense, Danmark.
Så kanske handlar konflikten i grund och botten egentligen om förbundsvärlden kontra resten av triathlonvärlden, respektive Förbundssverige ("Svensk Triathlon") kontra resten av Triathlonsverige?
Vi på Team Snabbare tycker i alla fall att det blir roligare om fler triathlonblommor får blomma, oavsett om tävlingar drivs av förbundets föreningar eller kommersiella företag. Men att förbundet i grunden gör ett rätt hyggligt jobb.
Triathlonsporten i Sverige skulle antagligen må bra av att de gamla skygglappar gällande "kommersiella evenemang" (i alla fall om inte förbundet är delarrangör) som fortfarande verkar finns kvar nu en gång för alla tas bort. När det gäller uttagningskriterier så är ju ett sätt att slippa kritik att ha dessa tydliga och transparenta, t ex i form av resultat på några viktiga tävlingar (och då inte bara förbundsinterna tävlingar eller samlingar, utan helst under största möjliga internationella konkurrens - alltså även om arrangören därmed kan heta Challenge eller Ironman t ex.
Eller vad handlar det hela om, och vad tycker du?
2 Svar
Pär Törnhult
Bra skrivet Pål. Valberedningen i STF tar emot nomineringar till styrelsen.Vi ses väl på årsmötet?
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
 i Challenge Åbo, Finland i somras. Annie har även vunnit flera SM-guld de senaste åren i triathlon, på olika distanser.
Svenska Triathlonförbundet svarar idag Annie Thorén efter...&media=//teamsnabbare.se/cdn/shop/articles/Collage_thorenstf_600x.jpg?v=1516041752){kind=link}
Pa
2019 januari 25
De missar väl helt enkelt att vara tydliga vad som har gjort att de som är uttagna har blivit uttagna på.
Det verkar alltid ha varit, som du sa, lite krångel.
Svårt att sätta dem mot varandra men från utsidan ser det ju även ut som att kortdistansen är lite väl prioriterad och kräver mycket “sämre” meriter än långdistans. Ingen utöver Lisa Norden har väl egentligen levererat på kortdistans och på långdistans så är startfältet ojämna. Patrik Nilsson och Åsa L är väl det enda som kan sägas ha levererat i hårdare konkurrens.
Förstår att man kan ifrågasätta de som är uttagna och tycka man är minst lika bra.. Men då kanske ingen av dem skulle ha varit med.
Klara och tydliga riktlinjer vore bättre för alla