I barnens spår mot framtida segrar
Från min balkong i Norra Djurgårdsstaden kan jag blicka ned på den lokala lekplatsen och på de löpare som är på väg mot långrundor. Som löpteknikinstruktör är detta ett intressant perspektiv som påminner en hel del om de där bilderna som beskriver utvecklingen från apa till modern människa. Problemet är bara det att det är barnen som ofta har ett i det närmaste perfekt löpsteg medan flertalet av alla löpare som passerar i tighta kläder och reflexvästar ser ut som de befinner sig i något tidigare skede av den evolutionära utvecklingstrappan. 
Hästar har tre naturliga sätt att röra sig framåt: skritt, trav, galopp. Barn har två: gång och löpning.
De flesta löpare som passerar under min balkong har ett: gång i olika hastigheter.
Ibland får jag frågan varför man behöver gå en kurs i löpteknik: att springa är väl något vi kan av naturen? Detta är helt sant; problemet är bara det att 90 % av alla moderna människor har hunnit glömma hur de sprang som barn när de väl börjar intressera sig för löpning. Barn löptränar inte: de springer!
Åtminstone fram till den dag vi vuxna säger åt dem “Spring inte: gå!”. När vi väl har passerat förskoleåldern har vi lärt oss att gå fort istället för att springa i vår vardag och när vi sedan skall sticka ut och springa efter jobbet är det lätt att vi tar med oss den rörelsen på löprundan vilket i sin tur gör att vi riskerar att skada både knän, vader och fotleder.
För några år sedan rasade debatten kring barfotalöpning: förespråkarna såg det som det naturliga sättet att springa medan motståndarna pekade på att massor av löpare skadade sig i sina five fingers eller liknande skor. Personligen tror jag att det är nyttigt för de allra flesta löpare att springa barfota då och då för att påminna kroppen om vad löpning egentligen är: en framdrivning som engagerar hela kroppen och som bygger på att man utnyttjar den elasticitet som finns i senor och bindvävnad.
MEN: det är en jättedålig idé att sätta på sig ett par “barfotaskor" och sticka ut på en löprunda och tro att man genom detta kommer att springa “naturligt” - sannolikheten är betydligt större att fötterna kommer att hinna gå sönder innan du hunnit hitta tillbaka till det steget du hade när du själv en gång i världen sprang omkring på en lekplats.
Med risk för att anklagas för att tala i egen sak rekommenderar jag dig att istället gå en löpteknikkurs för att upptäcka det som barnet på lekplatsen redan vet: skillnaden mellan att gå och att löpa. Stick sedan ut och njut av “de bästa sommarfötter du någonsin haft” i ett par five fingers eller kör en löprunda i ett par vanliga löparskor: du kommer garanterat att upptäcka hur barnsligt kul det är att springa igen!
Artikelförfattaren Per Håkansson springer barnsligt naturligt, här med löptränarkollegan Helen Wesström.
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
