Det är olika


Kannan till vänster har ett litet filter som renar vattnet så man slipper få i sig saker man kanske mår bäst utan.

Vad händer om man slutar äta alla mjölkprodukter, allt med vete, socker, nötkött, fläskkött, majs, soja, kaffe, te, alkohol, apelsinjuice och ägg och samtidigt börjar även börjar filtrera vattnet man dricker? Team Snabbares utsände har provat.

Provade en diet under hela oktober. Man hör så mycket när det gäller kost och hälsa. ”Det här är bra”. ”Det här är dåligt”. Speciellt mjölkprodukter, socker och allt innehållande vetemjöl brukar utmålas som djävulens hantlangare. Och alla förståsigpåare har sina egna favoriter. Till exempel har Jonas Colting sin stenålderskost och Ulf Kilman, kinesiologen som hjälpte simmaren Lars Frölander att bli av med sin klorallergi och fick honom i världsklasstrimm, kör på sin linje. Och vad vet jag? Det kanske är jättebra. Man måste ju prova.

Efter att en familjemedlem på grund av en åkomma fått rådet att byta kost ett tag togs beslutet att hela familjen skulle köra på samma linje. Upplägget låg i närheten av det som Ulf Kilman rekommenderar. I korthet gick det ut på att allt det där som nämndes i ingressen, plus en del annat, skulle bort från menyn under vår provmånad.

Och vad hände?

Först och främst kom huvudvärken. Den satt i under hela första veckan. Men huvudvärken var inte det värsta - det var hungern! Jag slutade aldrig vara hungrig. Nu inföll dietens första tre dagar med utbildning på Bosön och tillgång till deras buffé både till lunch och middag. Jag bara åt och åt. Kycklingklubba efter kycklingklubba och mängder med ris och grönsaker. Bunken med oliver gick jag också rätt hårt åt. Så gick det en kvart innan jag var hungrig igen. Åt då några frukter, vilket mättade ungefär lika länge som om jag kalasat på luft.  Och så höll det på. Både jag och mina två barn (16 och 18 år) kände samma sak - en lång oändlig hunger. Min fru fattade ingenting. Hon mådde jättebra, i alla fall efter att värsta koffeinabstinensen hade lagt sig. Det där med jättehunger kände hon inte av alls och tyckte vi var larviga som överdrev det hela.

Det där med hungern släppte inte heller lika snabbt som huvudvärken som bara tog en vecka. Möjligtvis sista veckan började det kännas okej. Då tänkte jag inte på mat alla vakna timmar som under den första tiden.

Hur gick det med träningen? Nja, nu tränar jag inte så mycket, en gång i veckan brukar jag få till om jag har tur. Å andra sidan har jag som löptränare ett ganska rörligt arbete och är ute och kör löpteknikövningar nästan varje dag i veckan även om det inte kan klassas som riktig träning. Men de gånger jag skulle ta i så gick det rätt dåligt. Kände mig trött och hängig trots att jag alltså fick äta till exempel ris och havregrynsgröt.

När oktober började närma sig sitt slut var det dags att börja äta som vanligt igen. Inte för att jag ogillade maten vi åt. På slutet kändes det rätt okej. Drygt tre kilo hade jag lyckats gå ner på drygt tre veckor trots allt hetsätande under främst första halvan och då känner man sig så klart lite lättare i kroppen. Det stora problemet med dieten var att det var så krångligt att hitta på nya maträtter.

Det var också nu jag skulle få reda på vad jag egentligen är intolerant emot. För det hade jag ju hört, att när man väl har vant sig av med allt det där förkastliga så kommer jag reagera starkt när jag börjar igen.
Började först med lite produkter innehållande gluten, typ bröd. Gick jättebra. Kände ingen skillnad alls. Okej, mjölkprodukter då? Gick fint det med. Ingen uppblåst mage eller annat som olika människor talat om för mig skulle hända. Faktum är att övergången till det ”vanliga” gick helt smärtfritt. I alla fall för mig och barnen. Min fru har däremot fortsatt med gluten- och laktosfri mat i rätt hög utsträckning.

Jo förresten, en sak reagerade jag ganska starkt på - smågodis! Det blev Halloween och då måste man ju ha godis hemma när alla ungar kommer och ringer på. Åt två bitar, blev riktigt illamående i en halvtimme. Dagen efter var jag tvungen att prova igen. Blev illamående även denna gång. Men med lite envishet har jag lyckats bygga upp en hyfsad tolerans mot smågodis så nu går det ganska bra om jag biter ihop ordentligt.

Vad kan man då dra för slutsatser av det här? Framför allt: det är olika! Det blev inte ens lika inom familjen. En del påverkas negativt av vissa saker som andra inte har några problem med. Alla som säger: ”jag slutade med veteprodukter och det är helt fantastiskt” tycker jag ska glädjas åt att de hittat något som gör dem glada. Men det är inte alls säkert att alla reagerar lika. Hade till exempel en arbetskamrat för flera år sedan som tidigare hade haft psoriasis över nästan hela kroppen. Så blev han vegetarian och blev av med nästan allt bortsett från lite, lite i hårbotten. Betyder det att alla som äter kött får psoriasis? Nej. Troligen betyder det inte heller att kött behöver vara dåligt alls för många människor. Men för andra är det sämre.

När jag ändå är inne på det här med mat kan jag inte låta bli att ta upp det här med rödbetor som jag provade i somras. För en som alltså i princip aldrig tränar, max ett pass i veckan om ens det, och ingen simning på ett par år, får man ta till de knep man kan om man ska köra en, i och för sig väldigt kort, triathlontävling (en tiondels Ironman). Och enligt de senaste forskarrönen är det nitrat som finns i nämnda betor väldigt bra för konditionsidrottares prestation (OBS forskning, inte ”det här var bra för mig och då är det bra för alla” à la LCHF-kramare). Sagt och gjort. Köpte färska rödbetor, kokade och åt med smör eller fetaost och nötter. Jättegott faktiskt. Trodde inte jag gillade rödbetor. Hur gick det i tävlingen då? Jo tack, tycker det gick rätt bra. Faktiskt väldigt bra med tanke på den nästan obefintliga träningen de senaste åren. Var det tack vara rödbetorna? Hur ska jag kunna veta det? Har ingen aning. Men tills min kropp säger annat kommer jag nog att köra samma upplägg även under kommande säsong om jag nu råkar få på mig en nummerlapp av misstag. Rekommenderar jag att du ska prova samma sak? Nja, prova kan du väl alltid göra, men bara för att det eventuellt påverkade mig på ett positivt sätt är det inte säkert att du får samma effekt. Det kan både bli bättre eller sämre eller lika.
Det är olika.

Relaterade artiklar:



admin
admin

Författare



Kommentera

Kommentarer måste godkännas innan de syns.