Inställd tävling också en utmaning

Patrik Nilsson unde IM 70.3 Mallorca 2015. I år blev vare sig den tävlingen eller Ironman-VM av. Foto: Gunnar Eld.

När nu de flesta tävlingar ställs in denna säsong, så är det bra att påminna sig om varför vi egentligen tränar och eventuellt tävlar. Är tävlingen "bara" ett tillfälle att få ett kvitto på utveckling? I så fall - utmana dig själv till att anordna din egen tävling, mot dig själv och kanske några kompisar. För att se var du ligger just nu - oavsett om den där stora tävlingen du siktade på blir av eller inte. Du kan t o m göra en egen medalj att ge dig själv, ifall du uppskattar det beviset på din prestation. Eller börja träna mer målmedvetet inför NÄSTA års tävlingar, om det är det som får igång dig på alla cylindrar. Kanske t o m skaffa coach.

I vilket fall är det bra att då och då ställa sig själv frågan "Varför tränar jag, egentligen?". De flesta svarar: "För att må bra”. Och ja, det är väl den främsta anledningen till varför vi tränar. Men vad betyder då ”att må bra”? Team Snabbares sim- och triathloncoach Ulf Hausmann, benar här upp denna grundläggande frågeställning i ett blogginlägg som publicerats tidigare men som fått förnyad aktuelitet i coronatider, med inställda tävlingar och mer tid för reflektion.

Ur ett biologiskt och evolutionärt perspektiv behöver vi röra på oss. Det är vi skapta för. Annars fungerar varken din hjärna eller din kropp. Vår art hade inte överlevt annars. När mänskligheten utvecklades behövde vi vara i rörelse mest hela tiden, t ex när vi jagade för att få mat och sprang för att inte bli uppätna av farliga djur.

Dessa gener sitter i oss även idag. Både vår kropp och vår hjärna behövde tidigare vara i bra skick för att vi överhuvudtaget skulle kunna överleva. Idag behöver vi inte längre jaga för att få mat och livsfaror finns inte längre runt varje hörn. Men våra gener är ändå desamma.

Därför mår vi bra av att leva lite mer som förr. Vi är skapta till det av evolutionen, genom miljontals år. Det är inget som ändras i vårt biologiska operativsystem över en natt (som ett par hundra år motsvarar, i ett evolutionärt perspektiv). Träningen är idag helt enkelt ett substitut för tidigare jakt och flykt, där stora påslag av adrenalin även i modern tid bör följas av ordentlig avslappning.

Det är framförallt de senaste femtio åren som vi människor har fått alla bekvämligheter och börjat röra oss mycket mindre i vardagslivet. Träningen blir då mycket viktig för att du ska kunna må bra både fysiskt och psykiskt, eftersom arbetet oftast inte är så fysiskt krävande längre.

I boken ”Hjärnstark” visar författaren, läkaren och psykiatrikern Anders Hansen att det bästa du kan göra för din hjärna är att röra på dig. Det är en av de mest insiktsfulla böcker som jag har läst. Den kan jag starkt rekommendera!

Så det bästa du kan göra för att både din kropp och din hjärna ska kunna fungera är att träna. Vi har alla olika anledningar till varför vi tränar. Eller snarare sagt: De flesta hittar tyvärr allt för många anledningar till att inte träna. Det är ett stort problem i sig, att allt fler blir stillasittande och drar på sig övervikt och allehanda välfärdssjukdomar.

Finns det då inte några negativa effekter av att träna? Nej, i princip inte. Om inte någon skada/sjukdom omöjliggör ALL träning, så är det bra att träna. Bara man anpassar träningen till livet i övrigt. Och livet i övrigt till träningen.

Några funderingar har jag dock. Det handlar mycket om att hitta balans i livet. Och där kan träningen antingen leda till en mer balanserad livsstil - eller en mer obalanserad. Tyvärr lever vi ett samhällsklimat där många uppfattar det som att allt måste vara präktigt, snyggt, starkt, snabbt, mätbart, och prestigefyllt.

Många gör sig till slavar under sådana upplevda yttre krav och förväntningar, alltså för att passa in. Många är rädda att inte bli accepterade som en god människa som duger som man är, om man inte hänger med i detta race.

Jag vill inte att det jag älskar (träning - och även tävling) missbrukas till detta. Själv älskar jag att ta i, att tävla, att kämpa och jag vill utvecklas. Jag älskar också att ta det lugnt, att koppla av, att sova, ta en tupplur, och göra något helt annat än att träna. Det är min balans.

Låt oss titta närmare på varför människor tränar idag. Vad är motivationen och drivkraften? Jag har kommit fram till fem huvudsakliga drivkrafter/kategorier. Återigen, det viktigaste är att du tränar! Varför du tränar spelar inte lika roll. Det är bara bra att hitta vilken anledning som helst för att röra på sig.

Det jag vill visa – och det är helt och hållet min personliga uppfattning - är att det kan finnas en del risker för ditt välbefinnande när du alltid ligger högst upp på skalan (förutom Livsnjutaren) av dessa kategorier. De flesta av oss har en del av varje som motivation:

1. Den träningsdrivna
2. Den tävlingsdrivna
3. Mätfascisten
4. Den bekräftelsesökande
5. Livsnjutaren

Den träningsdrivne: Du tränar mycket och tycker det är roligt i sig. Du vill lära dig nya saker och vill utvecklas. Du gillar träningen för träningens egen skull. Att tävla är inte superviktig för dig. Du tränar kanske ostrukturerat, men viktigast är ändå att träna. Att blir snabbare är inte ditt huvudsakliga mål. Kom ihåg att du inte nödvändigtvis blir snabbare bara för att du tränar mer.

Möjlig risk: När träningen tar överhanden och du får svårt att ta det lugnt fast du borde. När du inte tar vilodagar. När du söker varje lucka i kalendern för att fylla den med träning. När du inte har några andra intressen i livet än träning.

Att hitta sin gräns är en del av att tävla. Foto: Gunnar Eld.

Den tävlingsdrivne: Du älskar att tävla. Du vill utvecklas och bli snabbare. Du tränar mer strukturerat och följer oftast en plan. Du sporras av att mätas mot dig själv tidigare och mot andra idag, och du ställer gärna upp på olika lopp med tidtagning. Du vill testa dina gränser och förflytta dem. Du är mycket målinriktad. En del älskar att tävla utan att gilla att träna.

Möjlig risk: När du börjar tävla i alla möjliga sammanhang. Proffsen och världseliten vet när de ska tävla och när de ska ta det lugnt. Om du t ex alltid tävlar när du cyklar i stan, genom att varje gång försöka vara först efter varje trafikljus, kosta vad det kosta vill - då har det gått för långt. Du kan ibland missa att lyfta blicken när du är i storslagen natur. Att vara målinriktad innebär i viss mån att ha skygglappar. Men det gäller också att se sig om lite bredare, så man inte missar allt fint som finns här och nu bara för att man jagar efter att bli bättre vid något annat tillfälle som INTE är här och nu. Livet är egentligen bara här och nu.

Mätfascisten: Du älskar siffror och vill mäta allt. All ny teknik som finns idag gör det möjligt. Du är noggrann; utvärderar och analyserar din träning och drar slutsatser. Pulsklockan är en dröm för dig och du lämnar aldrig hemmet utan den.

Möjlig risk: Du mäter bara för att det går att mäta. Du använder inte t ex pulsklockan eller wattmätaren för att styra träningen strukturerat efter en plan, utan tränar egentligen mest ostrukturerat men mäter alltid exakt hur det råkade bli. Det är INTE samma sak. Egentligen är det ingen nackdel, men du kommer inte att få ut allt av dina mätningar och dina prylar. Håller du dig för mycket till din pulsklocka och dina mätningar överskuggar det också din inbyggda känsla, som oftast är rätt. Så småningom finns känslan kanske inte kvar alls. Lite som att lita blint på en GPS så fort du åker någonstans. Du förlorar din egen kapacitet att orientera dig utan, och då har det gått för långt och hjärnan har krympt istället. Jag avslutar med Einstein: ”Not everything that counts can be counted and not everything that can be counted counts”.

Den bekräftelsesökande: Det jag menar här är verkligen inte enbart negativt. Vi alla behöver bekräftelse. Det är i sig inget dåligt. Någon form av återkoppling från omvärlden behöver vi. Att få beröm mår vi bra av. Vi är människor. Vi har känslor. Vi behöver känna att vi tillhör en grupp och får bekräftelse från den.

Möjlig risk: Vårt samhälle är idag tyvärr byggt på att vi uppfyller vissa normer. Träning missbrukas lätt för det. På sociala medier ser allt underbart ut. Tränar och tävlar du bara för att andra gör det? För att få lägga upp en bild av att du har gjort det, eller nått en prestation eller ett resultat du kan skryta med? Då är det inte bra. Det är en hårfin skillnad ibland, och det gäller att hitta rätt.

Livsnjutaren: Du njuter av träningen för upplevelsens skull. Du älskar att träna med andra och ingå i ett socialt sammanhang, i en grupp. Du älskar träningsresor, vacker natur och allt runt omkring träningen lika mycket som själva träningen. När du cyklar lägger du gärna in ett fikastopp och äter en bakelse istället för energigels med exakt näringstillförsel. Du hoppar över ett cykelpass när det är regnar och blåser.

Möjlig risk: Att du mår riktigt bra helt enkelt. Finns väl inget negativt att säga om det. Kanske att du inte vågar flytta dig utanför komfortzonen, att du blir för lat helt enkelt.

Vi har väl alla lite av varje i oss, och befinner oss någonstans på skalan. En bra mix är bra att ha. Det kan vara bra att lyfta blicken ibland och inte ta allt på så blodigt allvar. Du som jobbar heltid, har familj och inte är 25 längre, behöver ju inte ställa samma krav på sig som elitsatsande proffs. Och till och med proffsen som satsar på att vinna VM och OS borde ha en viss blandning. 

Det var några tankar om varför vi tränar. Kanske självklara, provocerande eller insiktsfulla? Du bestämmer själv vad och hur du gör. Kom ihåg: det viktigaste är att du tränar!

Se även Team Snabbares blogg