Bildtext: Team Snabbare AB ordnar professionella och inspirerande träningsevent och träningsresor. Men den här texten handlar om Träningskollektivet/klubben Team Snabbare IF, som har fokus på att kombinera träning med social samvaro och kulturella upplevelser. En sund själ i en sund kropp alltså. Här under fäktmomentet lördagen 9 mars under träningshelgen i Uppsala. Deltagarna hann också med en massa simning, yoga, körkonsert, gemensamt fixade middagar (inkl vin och öl, skratt och sena samtal), poseiuppläsning, konstutställning, finfika och annat roligt. Bloggförfattaren Anna Erlandsson längst upp till vänster i bilden.
Team Snabbare IF:s ordförande Anna Erlandson har ordet. Not your average träningsblogginlägg. Varsågod!
Vi känner igen det: Mens sana in corpore sano. Egentligen är det taget ur sitt sammanhang eftersom den romerske författaren Juvenalis menade att Orandum est ut sit mens sana in corpore sano. Du skall bedja för att få en sund själ i en sund kropp. Då blir det mer komplicerat. Så enkelt det hade varit om den som har en sund kropp a priori har en sund själ. Eller i alla fall att man får en själ som är lika vältrimmad och effektiv som kroppen om man bara tränar på och står i. Visst hör det till saken att den som tränar hårt får en god sömn och en hjärnans fräscha omstart lagom till morgonkaffet. Men inte alla som tränar hårt har väl sina själar i samma skick som kroppen. Boris Onischenko, Lance Armstrong, Tonya Harding är väl några exempel. För att inte nämna Putin som håller sig i god fysisk form för barbröstad björnbrotting och andra atletiska utmaningar. Riktigt hur det står till med själen är ju däremot en fråga.
Det ligger i idrottandets natur att mäta den sunda kroppens prestationer. Mäta längd, tid, vikt, antal, grader, sekunder, hundradelar, tusendelar och jösses vad vi är bra på att mäta. Mätmetoderna blir mer och mer avancerade och inget går oss förbi. Förförande lätt blir vi decimalernas fångar i ett intrikat prestationsdiagram. Men mot kroppens och prestationens mätbarhet står en själ som inte låter sig mätas eller ens definieras.
Bildtext: I Uppsala domkyrka fanns chansen både till att uppleva körkonsert och till en stunds avkoppling. Några somnade till lite. Det kräver sin tribut att veckla ut både själens och lungornas segel under en och samma dag.
Wikipedia vet vad en själ är och svarar lika snabbt som säkert: Själ eller psyke är de mentala förmågorna hos en levande varelse: förnuft, karaktär, känsla, medvetande, minne, perception, tänkande, (och så ett luddigt:) etc. Människan förställningar om själen och kroppen har skiftat över årtusenden, från att vara ett gränslöst helt till att vara skilda till att vara en substans till att återfödas i evighet. Minns du gåtan; Vilket väger mest – ett kilo sten eller ett kilo dun? Så lätt att svara stenen för det där andra flyger omkring och är mest andefluff. Inte konstigt att detta fluff varit ett fokus för filosofer och konstnärer genom historien, för fluffet är ju jaget.
Precis som kroppen behöver slita för att vara en vältrimmad partner för alla våra påhitt, så behöver också själen sitt för att få tyngd och kontur. Där är Kultur en himla bra sport som kan rekommenderas. Vi testade det i Uppsala härom helgen när femton medlemmar i Team Snabbare IF for på en träningsresa för både corporis och anima. Träningen inleddes runt fredagskvällens middagsbord då vi läste poesi. Alla valde en dikt och läste modigt högt. Efter lördagens distanspass i simning och tretimmarspass i fäktning var vi på körkonsert i domkyrkan. Trötta kroppar sjönk in i vacker vila till svenska kvinnliga tonsättares verk. Men upp och hoppa! Semla och teknikpass simning också, innan middag.
Bildtext: Efter ett av fyra simpass på Fyrishov. Totalt blev det fem timmars simning, lörd-sönd.
Söndagen inleddes med nittio minuter medley. Finns något bättre sätt att piska liv i träningsvärkande kropp än fjäril? Och finns något bättre sätt att provocera tanken än att se samtidskonst? På Uppsala Konstmuseum ställde Veronica Brovall, Ingolf Kaiser med flera ut. Lika irriterande svårt som bröstsim – man tror man vet hur man gör men man kan egentligen inte alls. Helgen avslutades med en välbehövlig lagkapp.
Uppsala hägrade med lyrik, denna tankens vassa verktyg som slipar orden som tänder lyktor som lyser upp okända stigar i jagets dunkel. Musiken som är som tapeter man tapetserar sin själs väggar med och plötsligt får syn på sina och andras inre rum. Inte alltid roligt men nödvändigt för att orientera sig. Och så samtidskonsten som är en jobbig bana att löpa, men hellre den där man riskerar att stuka sig än ett platt löpband av Älg i solnedgång. Konst och idrott i en skön förening ger balans och distans. Och det ger sig - som vi vet - inte av sig själv. En dynamisk själ i en tillförlitlig kropp är inget att bedja om. Det är bara att jobba. Och ha roligt.
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
