Här cyklar Aron själv på en stig i skogen, utan att störa någon annan. Inlägget handlar om hur vi kan samsas i skogen.
Detta är ett långt inlägg, men det berör alla stigcyklister så jag hoppas att ni har tålamod, skriver här MTB-cyklisten och författaren Aron Gooch.
Tidigare idag var jag ute i Hellas till fots och hade ett helt bisarrt möte med en mountainbikecyklist som skäller ut mig för att jag inte flyttade mig tillräckligt fort när han kom farande.
En liten berättelse från fotgängarens verklighet.
I eftermiddags var jag ute på söndagspromenad tillsammans med min familj och några vänner och vi hade stannat till vid Källan för att fylla vattenflaskorna. Den som inte känner till Hellas kan nog behöva en liten beskrivning. Platsen är precis som det låter en kallkälla där färskt vatten rinner ur berget. Den är oerhört välbesökt och man kan träffa på folk som fyller vattendunkar vid dygnets alla timmar. Sörmlandsleden som är ett av områdets huvudstråk går förbi och stigen är ett par meter bred. Den är dock rotig och lutar kraftigt i skrå.
"Men då måste jag ju stanna och kliva av!"
På den del av stigen där det är enklast att passera satt jag på huk och tog några fotografier när min 5-åriga dotter utforskade vattnet. Jag hör cykelslammer och tittar upp när en MTB-cyklist bromsar in. Det är nedförsbacke så man rullar in med lite fart. Innan jag hinner säga något fräser mannen, "Du måste ju flytta på dig när du hör att jag kommer!" Jag blir helt ställd och får bara ur mig något om att stigen är för alla och att jag står ju här. Han svarar, "Men då måste jag ju stanna och kliva av!" Kort ordväxling uppstår där jag tycker att han är orimlig och han tycker att hans krav är självklara.
Jag vet inte om karln hade tillfällig syrebrist i hjärnan eller om han alltid är en skitstövel. Det spelar egentligen ingen roll, för det här handlar varken om honom eller mig.
Ett rötägg kan göra oerhört stor skada
Stigcykling är en ifrågasatt företeelse, och allt fler områden stängs för oss. Därför är oerhört viktigt att vi alla bidrar till en positiv bild av stigcykling. Idag var det ju på sätt och vis tur i oturen att han stötte på just mig. Inget han gör kan förändra min positiva bild av stigcyklister. På platsen befann sig dock 5-6 andra vuxna från olika sällskap och de var alla rosenrasande på honom efteråt. Vilken bild av stigcyklister tog de med sig hem och förmedlar vidare?
Hjälp din kompis att bli en bättre kompis
Just nu rör sig fler människor än någonsin i vår skogar, och det kommer antagligen att bli ännu fler framåt sommaren. Parkeringarna kring våra friluftsområden är fullpackade överallt på ett sätt som de aldrig tidigare varit. Därför tror jag att det är viktigt att vi som stigcykelkollektiv hjälps åt att "kamratuppfostra" nytillkomna cyklister, lite på liknande sätt som man gör inom tex klättring.
När någon kollega, granne eller förälder till barnens kompisar ber om inköpstips för MTB så passa också på att skicka med dem lite riktlinjer för hur man beter sig på stigarna. Samma sak gäller naturligtvis om du ser din erfarne vän bete sig illa. Se det inte som pekpinnar – du hjälper dem. För du vill inte att din kompis gör bort sig lika hårt som den där mannen idag gjorde...
Fem enkla riktlinjer för att bli en hedersknyffel på stigen
- Respektera de människor du möter. Var den trevligaste personen på stigen.
- Respektera de få cykelförbud som finns
- Respektera stigen. Cykla på ett sätt som minimerar slitaget.
- Respektera djurlivet. Både vilt och tamt.
- Respektera att marken är någons inkomstkälla. Skada inte träd och grödor.
Var den trevligaste personen på stigen
Ta för vana att vara en god representant för oss stigcyklister genom att hälsa glatt och fyra av ett stort leende när du möter andra människor på stigarna. Då får du nästan alltid ett leende tillbaka.
En liten parlör för stigcyklister
För dig som är lite blyg och tycker att det känns onaturligt att prata med främlingar kommer här en liten stigparlör:
- "Vilken fin hund!"
- "Vad duktiga barn som orkar gå hit!"
- "Viken härlig dag!"
- "Go tur!"
- "Tack för att du släppte förbi!"
Allemansrätten innebär också skyldigheter
Ja, vi får cykla på nästan alla stigar. Det är en helt fantastisk ynnest vi svenskar har. Men med rättigheterna följer också skyldigheter. Utan den ena faller den andra.
Inte störa
Grundregeln är självklart att sakta ned och ta det lugnt när du möter andra i skogen. Etablera kontakt genom att hälsa, eller söka ögonkontakt och passera sedan på ett tryggt sätt. Glöm inte att tacka och önska en trevlig dag när ni skiljs åt.
Det är naturligtvis jättekul att cykla fort, och att jämföra sig med kompisarna på tex Strava är spännande utmaning för många. Men välj rätt platser för detta, och om det står en barnfamilj på stigen så spelar det ingen roll hur laddad du känner dig, det var helt enkelt inte din dag att sätta rekordet.
Minimera cyklandet i löparspår, visst kan man korsa dem ibland och kanske ta en kortare transportsträcka i lugnare takt, men i övrigt bör löparna få vara ifred där. Många löpare springer med hörlurar, eller är försjunkna i sina egna tankar, och kan lätt bli skrämda om någon snabbt kommer ikapp bakifrån. Att ligga och köra konditionsträning i motionsspåren betraktas bland stigcyklister som ett prov på ytterst dåligt omdöme.
Inte förstöra
Lämna så få spår som möjligt. Lär dig hantera bromsarna så att de inte låser, inte ens utför på halt underlag. Det beteende man ibland ser i Youtubefilmer med sladd i varje kurva kommer inte att ses på med blida ögon under en gruppcykling.
Välj en linje som påverkar underlaget så lite som möjligt. Kör hellre igenom blöthål i stället för runt. Du kommer ändå att bli blöt innan du kommer hem, om du är rädd för att bli skitig så har du valt fel sport. Om möjligt sikta på hårda partier, som tex stenar och hällar, hellre än mjuka. Är det vått i markerna låt de blötaste/lerigaste stigarna vila och sök dig till högre belägna platser. Självklart cyklar man aldrig i anlagda skidspår på vintern.
Vem var den sura cykelmannen?
Det spelar ingen roll. Jag har ett "signalement" och det skulle antagligen gå att spåra upp honom. Men det finns ingen mening med en häxjakt. Det enda vi kan göra är att försöka påverka de människor i vår omgivning som är beredda att lyssna. Om vi alla hjälps åt att sprida positiva ringar på vattnet så är det vi som vinner. Destruktiva surgubbar förtjänar aldrig att få sista ordet.
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
