Jag funderade här om dagen på om simning är en idrott där man är social och umgås med andra eller om det främst är något för mer inåtvända ensamvargar, skriver här Team Snabbares simcoach Ulf Hausmann.
Vid första ögonkastet verkar det vara en individuell idrott där du stoppar huvudet i vattnet och bara av denna anledning kan du inte prata med någon. Det verkar även vara så att många simtränar på morgonen och ska till jobbet direkt efter. Inte heller något som talar för att det skapar en god stämning som underlättar socialt umgänge. Pratar du med lagidrottare så tycker många att simningen är något för introverta.
Själv tycker jag ändå att simningen är mycket social. Det är inte bara själva träningspasset utan allt runt omkring. Det är kanske så att ju ensammare du är i utförandet av din idrott ju större behov har du av att innan eller efteråt vara mera social? Det är som min åsikt, utan vetenskapliga bevis.
Kanske är det så att för att du inte kan prata samtidigt när du simmar, att det då byggs upp ett behov av kontakt och prat när du vilar, innan passet och efter passet. Från min egen tid som aktiv simmare och som simcoach ser jag att det är mycket fördröjning innan ett pass sätts i gång. Man pratar om allt möjligt, nästan som att livet snart kommer ta slut och man måste få sagt sitt innan passet.
Tröskeln är ju också ofta rätt hög för att faktiskt hoppa in i vattnet. Du delar detta med andra och stort lidande leder till sammansvetsning och social kontakt. Under passet är det tyst så klart men finns det vila mellan olika serier så uppstår snabbt en konversation om att Garmin räknar fel och om att det alltid går dåligt.
Jag har sällan hört någon som säger under passet: Vad bra det går, vad härligt, vad lätt och smidigt det går! Och detta lidande delar man ju gärna med andra.
Tittar man på vad som händer efter simningen så måste man ju duscha, eller det ligger åtminstone rätt nära till hands att göra det och byta om så klart. Då blir det mycket tid för att umgås.
Efter ett löppass går man kanske hem någon minut efter att passet är avslutat. I själva simhallen ser jag däremot att det uppstår mycket snack mellan alla möjliga människor. Även om man är på olika nivåer så börjar folk prata med varandra. Det kan handla om hur man simmar på sin bana eller om hur bra man mår av simningen eller om hur svårt det är med tekniken.
Jag springer ibland på Stockholms stadion men jag har aldrig upplevt att någon främmande människa kommer fram till mig och börja prata om hur bra det är med löpningen eller om hur vacker min löpstil är (i mitt fall hur dålig den är). Men sådant händer i simhallen!
I de grupper som jag coacher uppstår en stor sammanhållning. Det kan förstås hända också i andra idrotter. Ändå vill jag påstå att det är något speciellt med det sociala kittet i en simgrupp som tränar tillsammans. Om inte livets måsten som jobb och hämta barn står i vägen så är det fika efteråt som gäller.
Jag har hållit i Simträning Deluxe för Team Snabbare i mer än åtta år nu och efter våra lördagsträningar är det alltid fika. Det är det som lockar till att man simmar, för att förtjäna sin bulle och sin kaffe latte eller sitt gröna te efteråt. Underbart socialt helt enkelt!
Kommentera
Kommentarer måste godkännas innan de syns.
