Alla vägar leder till klassiska racing flats

”Å en slank han hit, å en han slank han dit...”. När skotillverkarna jagar nya försäljningssuccéer verkar ”Prästens lilla kråka” vara ledmotivet. För vilka trender och spännande innovationer som än gäller verkar pendeln ändå alltid svänga tillbaka till samma ställe - en klassisk racing flat.  

En gång för länge sedan klädde världens löpare sina fötter i skor som hade mer gemensamt med ett par Converse än dagens löparskor. Det är faktiskt så att ett par Converse var mer uppbyggda och stabiliserande än vad till exempel Gunder Hägg hade på fötterna. Kolla bara vad den ledande Gunder Hägg har på fötterna på bilden här nedan. Det ser mest ut som om någon har målat vit färg på fötterna. Samma sak för ärkerevalen Arne Andersson som ligger tvåa.

Så kom joggingvågen på 1970-talet och plötsligt fanns en stor och köpvillig målgrupp som suktade efter bra skor att springa i. Nike var först på bollen med sin air-design och lovade att de inbyggda luftkuddarna skulle göra löpningen snabbare och, framför allt, mer behaglig. Övriga tillverkare hängde på och fortsatte att utmana varandra under några årtionden. Varje år kom en ny modell som utlovades vara ett ännu större tekniskt mirakel än de föregående. Adidas gick så lång att de gjorde en modell med en liten ”dator” i som skulle känna av hur du sätter ner fötterna och ändra stabilitet och funktion vid varje individuellt steg.

Men precis som kråkan i den gamla visan slank plötsligt all skodesign iväg åt helt motsatt håll. Istället för skor fyllda med avancerad teknik skulle man springa barfota. Eller i alla fall i ”barfotaskor”. Självklart hakade mängder med företag på minimalisttrenden och skaffade sina egna barfotaskor trots att det var lite motsägelsefullt jämfört med de budskap om dämpning och stöd de sålt oss under många år. En del skoföretag låtsades som om de aldrig hävdat att mycket dämpning och/eller stöd varit en del i deras huvudsakliga marknadsförning. Andra var mer försiktiga, till exempel jättar som Adidas (inte mycket minimalism där inte) och Asics. Asics kom i och för sig med sin 33-serie för ett par år sedan då boken ”Born to Run” sålde jätteupplagor varje dag. Det skojiga var att Asics ändå inte ville släppa idén om ”landa på hälen och rulla på foten”. Har man haft Kayano som flaggskepp i en mängd år är det kanske svårt att backa från det synsättet. Det gjorde att de lanserade 33-modellerna i stil med: ”minimalistiska skor som gör att du springer jättenaturligt precis som foten är skapad, men för dig som landar tungt på hälen”. När jag ändå är inne på skojiga formuleringar kan jag inte låta bli att nämna ännu en Asics fras. De har nämligen nyligen lanserat något som kallas Fluid Axis som är jättefinurligt eftersom det gör att folk som pronerar väldigt mycket kan ha neutrala skor.
Eeeeee......va?
Vi tar det med deras egna ord:  ”The geometry of the FLUID AXIS is specially engineered so that overpronators can also run safely in natural running shoes.” Själv tycker jag att de får bestämma sig. Antingen har man designat en sko så att de som pronerar väldigt mycket inte gör det genom ett inbyggt pronationsstöd. Då är det en stabil pronationssko. Eller så gör man en neutral sko som inte har något inbyggt pronationsstöd och då är den neutral. Det går liksom mot sig själv att säga att man har gjort en neutral sko för förhindrar pronation. Om den förhindrar pronation är den inte längre neutral!!!!!!!!!  

För att återgå till skotrender verkar det i alla fall nu som om trendpendeln när det gäller minimalism har nått sin högsta punkt och börjar tippa åt andra hållet. En extra skjuts rakt ut för trendstupet fick förresten Vibram i veckan då de blev fällda i amerikansk domstol för att de sagt att deras Five Finger-skor är bra för fötter och hälsan. Och som genom ett trollslag har tå-skor och minimalism blivit lika heta som tatueringar i svanken. 

Nu finns istället ”maximalistiska skor” med Hoka One One i spetsen (se bild till höger). Självklart hänger andra på. Till exempel lanserar nu New Balance (som nått stora framgångar med sin minimalistiska serie ”Minimus”) sin sko ”Fresh Foam 980 Trail” som går i Hoka One Ones fotspår. Kanske inte så mycket i hur de känns att springa i, men väl i utseende och tänk. Även det lilla skomärket Altra (på väg in på svenska marknaden i år) som bara kört på spåret: ”zero drop”, ”bred tåbox” och andra minimalistiska kännetecken kommer nu med maximalistiska modeller. Samtidigt är en relativt tjock sula och nya tekniska lösningar huvudargumentet när den svenska uppfinningen ”Airia One” snart släpps på marknaden.
Mer teknik och tjockare sula. Säkert inte riktigt vad löpskonördarna trodde låg runt hörnet för ett par år sedan. 

Vad som är minst lika spännande är att de mest minimalistiska företagen nu släpper modeller som allt mer liknar main stream-skor. Till exempel har Vibram nu i vår släppt en ny version av sin löpsko Five Finger Bikila, som får tillnamnet EVO, där de har slängt in ett litet, litet lager EVA som är standard för de flesta mellansulor i löpskovärlden. Jag tar det igen: Dämpning och mellansula i Five Finger - snacka om att svära i kyrkan. Och Topo Athletics som gjort skor där stortån har haft ett eget fack och de övriga fyra tårna ett annat lanserar nu nya modeller som ser ut precis som vanligt, helt utan stortåfack. Och Merrell som varit bland de främsta minimalisterna med sin Trail Glove har nu lanserat två nya modeller under samlingsnamnet All Out (All Out Fuse och All Out Rush) och här finns både 6 mm dropp och lite stötdämpning, även om de fortfarande är mer fasta än mjuka och fortfarande har känsla av ”barfotasko”. Men trenden är tydlig - de mest annorlunda blir mer main stream.

Märkligt nog är det bland trail-skor som plattåmodellerna är hetast. Själv tänker jag mest på en kraftigt förhöjd vrickningsrisk med så tjock sula på ojämnt underlag. Jag har dock inte provat, så jag ska inte säga säkert hur det känns. Men min gissning är att det funkar så här: Trail och ultralopp i berg är rätt hett just nu. Och de personer som står först i ledet med att hoppa på det senaste inom löpning även är de som först halar upp plånboken när något nytt ”mirakelpiller” ställs fram i skohyllorna, något skotillverkarna så klart är snabba att snappa upp. 

Men hur pendeln än svänger verkar den komma tillbaka till samma punkt - klassiska racing flats. De mest minimalistiska byggs på och troligen kommer maximalisterna bli mindre om vi ger dem lite tid. Min gissning är att Hoka One One inom ett par år lanserar en modell som är betydligt mindre uppbyggd än vad de har i sortimentet idag. Det kanske är samma år som Five Finger lanserar sin första modell helt utan tår. Den som lever får se. Kom ihåg var du läste det först. 

/Fredrik Zillén

ps. En annan trend är färgen vit. Under stora delar av 1980- och 1990-talen var vit den dominerande färgen på löparskor. Efter ett antal år med allt större färgexplosioner har det nu i vår smugit sig in allt fler vita dojor på butikshyllorna. Troligen en eftergift till att även det allmänna modet sneglar allt mer oblygt på sent 80-tal vilket tyder på att midjekorta kavajer med rejäla axelvaddar troligen väntar om hörnet. Jag ger det max två år tills dess. 

Se även Team Snabbares blogg