Simning hallelujah moment!

2014 Augusti 19

Senaste inläggen

Detta är inlägg #5 i Tommy Solléns bloggserie ”Från rökande soffpotatis till rykande het triathlet” inför Vattenfall World Triathlon Stockholm 2014. Se alla inlägg här

Om du som jag har försökt lära dig att crawla i vuxen ålder har du nog fått testa ditt tålamod rejält och fått uppleva en hel del frustration, eller hur?
Jag uttalade mig tidigare om simning så här:
"Simning är en hopplös jävla utmattande kamp för överlevnad mot en oformlig fiende som försöker dränka en!"

Men du känner säkert också igen den där fantastiska känslan då du crawlade din första längd, när draget med hög armbåge satt bra, när kroppen vred sig och sträckte sig fint fram, din första 100m utan paus osv. Det är nog det jag gillat mest med simningen hittills, dess många små men viktiga milstolpar.

I onsdags förra veckan hade jag en sådan milstolpe, en stor en!
Jag mötte upp med Ulf Hausmann, min Team Snabbare coach, ute vid Hellasgården. Dagens utmaning: "simma långt i sjön. Tänk personrekord". OK. Jag var taggad faktiskt!
Ulf sa åt mig att simma till andra sidan och tillbaka utan paus. Det blir 800m. Jag kände att det kommer bli tufft. Jag har tidigare aldrig crawlat sammanhängande i öppet vatten mer än drygt 5 minuter och jag får alltid panik i trängseln under träningarna på Sjöhistoriska i Stockholm. Men jag svepte bort dessa negativa tankar och sa till mig själv att det kommer gå bra! Bara starta, ta det lugnt, andas lugnt och stanna inte.

Först kändes det hopplöst långt. Det blev varmt, för varmt. Obehaget ökade inom mig. Men jag lyckades lugna mig. Tack vare den lugna sjön och att det inte var trångt, säkerligen. Det hjälpte också att Ulf simmade med mig, både känslomässigt och motivationsmässigt.
När jag närmade mig andra sidan kände jag mig lite trött i axlarna och jag undrade om jag skulle klara av hela distansen men så slog jag bort de tankarna igen och sa åt mig själv: sluta gnäll och pröva. Går det inte så går det inte men sluta tänk på det nu!
Och det gick! Jag kunde till och med spurta på slutet :)
800m på 20 minuter - jag är sjukt stolt över det faktiskt.

Jag vet att det blir annorlunda på tävlingsdagen. Det är vågor, trängsel och adrenalin. Men nu vet jag att jag faktiskt KAN crawla hela distansen. Det bör hjälpa mig mycket nu på söndag. För första gången någonsin känner jag mig redo för tävlingsdagens simning.

Ulf tog den här bilden :)