Klädtraditioner och expansionsdrömmar

En sak som många svenska löpare har reagerat på när de åkt iväg för att delta i något bergslopp i Storbritannien är att britterna envisas med att springa i kortbyxor även vintertid och oavsett temperatur. Det här kan man även se ibland på svenska tävlingar som går av stapeln när det är kring noll eller till och med minusgrader. Ser man någon i kortbyxor kan man vara säker på att det är en britt. Eller i alla fall någon från länder som tillhör/tillhört The Empire. Även fotboll envisas de med att spela vintertid trots att det inte är ovanligt med snö och minusgrader.

[custom_frame_right]

[caption id="attachment_786" align="alignright" width="300" caption="Går hon fort eller springer hon? Skulle du fråga henne så springer hon. Frågar du mig går hon fort med små hopp på ett sätt som många blandar ihop med joggande och som sliter rätt rejält på knä och höft."][/caption]

[/custom_frame_right] Jag är i New York vid jul och kan konstatera att den brittiska kortbyxtraditionen har följt med de gamla kolonisatörerna över Atlanten. I Central Park hittar man mängder med löpare. Och förvånansvärt många har kortbyxor på sig. Gärna kortbyxor och en gammal munkjacka. Det där med funktionsmaterial verkar inte riktigt ha slagit igenom i staden som aldrig sover. Väldigt många löpare ser ut som Sylvester Stallone i ”Rocky” i sina munkjackor med huvan uppfälld. Väldigt många springer som Rocky också, det vill säga lite ihopkurade, med låg tyngdpunkt och med ett löpsteg som nästan garanterar smärtor i knän och höfter.

Hittar en annons för stadens kanske största löpskokedjor, Super Runners Shop där de söker personal för både heltid och deltid. Börjar fundera. Hur många är det som bor i New York nu igen? Väldigt många fler än i hela Sverige i alla fall. Tänk om man skulle ta ett deltidsjobb på Super Runners Shop och börja köra kurser i löpteknik i Central Park? Kundunderlaget är det inget fel på direkt – de är jättemånga och, enligt ett par timmars studier i den stora parken, springer minst lika uselt och skadeframkallande som den genomsnittliga stockholmsmotionären. Och med en anställning i löpskokedjan har man en naturlig utgångspunkt och en perfekt marknadsföringskanal, både för skokedjan och för löpteknikkurserna i regi av Spring Snabbare. När allt väl kommit igång kan man fimpa jobbet som skonasare och försörja som enbart löptränare men med ett fortsatt samarbete med butikerna.

Så håller man kurserna på gångvägarna på den nedre, östra sidan av parken, där alla miljonärskändisar bor. Från sina fönster ser de de fantastiska framstegen alla Spring Snabbares kunder gör och snart har jag bara miljonärskändisar som kunder som kastar på mig dollarbuntar och gärna lånar ut sina lyxjakter i Västindien när jag har semester.

Bra plan va?

”Men jag vill inte bo i New York”, säger min fru.

Å så var det med det.