10 kg muskler på 5 månader - En historia om testosteron och doping inom gymkultur och masterscykling

2017 september 18

Jonas Bohr (bilden), skriver i sin blog JB Cycling (som vi här återger med hans godkännande) om doping som en mer mångfacetterad fråga och som sker i en större utsträckning än vad många kanske förstår.

I onsdags på väg i bilen till säsongens sista Smacktempo runt Fysingen så talade jag i telefon med en bekant om en aktie vi båda äger. Han är i 40 års åldern, skojar jag lite med honom så är han en schablon från finansvärlden eller Wolf of Wall Street light:-) Som många av de här killarna också är han i "gymsvängen" och tränar hårt och regelbundet för att uppnå sitt kroppsideal. Trots den här på ytan kanske något mindre smickrande beskrivningen av honom så är han "a good guy" stor humor och med hjärtat på rätta stället.

Han frågar mig om jag är ensam i bilen? Ja svarar jag och sen berättar han fullt öppet om sitt senaste halvår då han under 5 månader tagit doping i form av testosteron sprutor. Det är en förbluffande historia. Han gick från ganska deffad 74 kg och vältränad sedan flera år till 84 kg och stenhård på 5 månader. Med ännu mindre kroppsfett, nu runt 7% efter sin dopingkur med testosteron sprutor under 5 månader.

Han la alltså på sig lite drygt 10 kr muskler på 5 månader. Hans dopinglangare som "sakkunnig" i branschen sa att han fått 10 års stenhård tränings resultat på 5 månader.

Närmast en osannolik utveckling. Bänkpress från 100 till 125 kg. Knäböj från 120 till 165 kg. Han beskrev det som helt galet. Han kunde träna stenhårt, igen och igen. Åt massor och återhämtade sig på nolltid med toppenergi. Som att vara 18 år igen, humör på topp och kåt som en kanin sa han och skrattade. Han beskrev alla effekter som positiva och kände inga biverkningar förutom att hela garderoben blev för liten.

Sedan hade han slutat sin kur och jag frågade honom om han inte fick bakslag efter i o m att den naturliga testosteron produktion stoppas / minskas kraftigt i samband med tillfört testosteron? Nej kände inte mycket sa han, lite trött några dagar men sedan var det som innan ungefär svarade han. Nu hade han efter en månad utan bestämt sig för att börja igen och hans plan var nu att göra det långsiktigt men med relativt låga doser.

Han menade på att förutom att den egna produktion stannar så ser han hans gelikar i gymvärlden få nackdelar med testodoping så länge den sker med doser som inte utvecklar bitchtits, behåring eller akne på axlar osv eller håravfall. Allt blir bättre säger han..Och jag kan lova er att han inte på något sätt är extrem. Det är så här det ser ut på väldigt många gym runt Sverige idag.

Jag lyssnade fascinerat och frågar hur vanligt det är i gymsvängen? Det är mer regel än undantag, "alla" gör det säger han. Det finns förstås ingen riktig siffra men det har talats om 70 000 svenskar som tränar på gym som använder dopingpreparat. VÄLDIGT MÅNGA. När vi talas vid frågar jag hur mycket han skulle gissa förändringen blivit utan testo med samma träning och kost senaste halvåret? Max 1-2 kilo säger han. Det går inte att lägga på sig så mycket muskler på så kort tid, helt omöjligt.

En tanke dyker upp i mitt huvud. Jag minns de gamla Sportspegelreportagen från förr när reportrarna med beundran gjorde besök hos svenska NHL proffs som med mer regel än undantag alla hade lagt på sig 10 kg muskler första året de kom till NHL. Guess how? Jag kommer att tänka på en berömd svensk fotbollsspelare som på kort tid som utlandsproffs la på sig väldigt mycket muskelmassa..

Jag kommer att tänka på hur vissa cyklister under sluten av långa Grand Tours plötsligt höjer sig flera nivåer vs konkurrenterna. Eftersom testosteron är ett naturligt hormon så är det svårt att spåra med dopingprov, läs artikeln här.

Hans berättelse och resultat är så förbluffande att det förstås ytterligare stärker min redan starka tro på att en väldigt stor del av världseliten i i stort sett alla sporter som kräver uthållighet eller styrka är eller har dopat sig. Skillnaden är helt enkelt extremt stor i prestation med eller utan te x testosteron eller andra anabola steroider. EPO och annan bloddoping för konditionssporter. Pengarna, ära och berömmelse för stora och för lockande för att låta bli och risken att åka dit är på tok för låg. En gynnsam risk / reward för doping helt enkelt.

Jag frågade honom om han visste sin testo nivå innan han började dopa sig. Det gjorde han förstås och den var redan ganska hög 22 nmol/ liter (7-26 anses som referensintervall). Så det pekar verkligen på att det är betydligt mer än marginal gains som står på spel för en dopare / fuskare som tar till testo från normala nivåer. Jag gjorde själv en väldigt utförlig blodkontroll i februari via Werlabs och mätte upp alla möjliga markörer. Mitt eget testovärde var då 20 nmol/l vilket också är högt för en 50 åring. Sannolikt ett resultat av en någorlunda sund livsstil med varierad kost och tillskott samt bra träning. Livsmedel som sägs öka testosteron produktion är t e x avocado, ägg, rött kött, ingefära, ost och smör.Tillskott som kan öka teststeron zink och magnesium.

När jag hör han berätta sin historia så blir självklart en av funderingarna. Vad skulle hända om jag tog till doping hur mycket bättre skulle jag bli? Troligen ganska mycket? Det var precis den här frågeställningen som den amerikanske filmaren och amatörcyklisten Bryan Fogel tog reda på när han gjorde den så nu omtalade Netflix dokumentären Icarus - se den om du inte gjort det än. Den är grymt spännande och utvecklas till värsta spionthrillern på högsta politiska stormaktsnivå med liv och död på spel. Själva prestationsförändringen på Mr Fogel hamnar sedan i skymundan allt efter som dramat utspelas med avslöjandet av systematisk rysk statsunderstödd doping men det skymtar förbi en uppgift att han höjde sin FTP från 250 w till 350 w med testosteron och EPO ungefär lika med från motionsklass till bra svensk elitklass. En absurt stor höjning på kort tid.

Nu är nog Mr Fogel tyvärr långt ifrån ensam om att dopa sig inom amatörcykling. Han gjorde det ju med ett tydligt syfte också för att sätta ljus på problematiken. Men när situationen inom amatör / mastercykling beskrivs som endemisk då är det illa. I den oberoende dopingkommissionen CIRC:s rapport för två år sedan beskrivs dopingen som mycket utbredd fortfarande, ex mikrodoping enligt samt inte minst inom masterklasserna. Läs artikel från The Guardian om det här.

Inte jätteinspirerande att försöka konkurrera i världstopp i masterscykling när man läser det här och hör andra stories.

Nu ska man ju akta sig för att generalisera men som som tur är tror jag det fortarande är mycket ovanligt med doping i svensk elit och masterscykel. Eftersom jag fortfarande kan hävda mig någorlunda:-) Vi har inte alls den kulturen i idrottssverige även om man inte skall bli alltför naiv. Det har nog funnits bra många mer dopinghändelser både bland elit och amatörer än vad kanske både du och jag skulle gissa. Men i gymkulturen är det helt klart vardag idag och everyday business. För egen del drar jag en stenhård linje för de som tävlar. Jag skulle ha väldigt svårt att överse med en medtävlande som dopat sig. Unfair advantage helt enkelt. Vad hobbymotionärer däremot väljer att stoppa i sina kroppar det bryr jag mig lite mindre dömande om även om jag tycker utvecklingen på många sätt är beklämmande.

Jag tror inte man kan bli bäst utan doping men jag tror man kan bli "good enough" med en sund livsstil bra kost och träning och ett någorlunda stressfritt liv. Jag har som en del av er vet grävt ganska djupt i verktygslådan för att maximera min potential på ett rent sätt. Och även om jag inte kan bli allra bäst mot fuskare kan jag må bäst och det är väl ändå när allt kommer omkring det allra viktigaste.

Jonas Bohr, som själv beskriver sig så här:
50 år cykelbiten ala grande sen 6 år. Tränar målmedvetet och rätt mycket i min ambition att nå min maxpotential. Tränar och tävlar 2017 med Stockholm CK Till vardags entreprenör i finansbranschen.

Sveriges Radio har också planer på att göra en P1 dokumentär i frågan och intervjua Jonas kompis som dopar sig och belysa motiv och risk/reward.